Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1869, sida 3

bladet följande närmare underrättelser om förhöret: Konsistorium ansåg sig nemligen oförhindradt, väl till och med förpligtigadt att i sammanhang med spörjsmälet rörande anledningen till tit. ralmgrens bortresa till främmande land, utan att dertill ha erhållit tillstånd, affordra honom förklaringar öfver de i polisprotokollet den 27 sistlidne Januari upptagna anklagelsepunkter; och på de till komparanten i sådant afseende ställda frågor gaf han hvar efter annan till svar, att det var hans fienders inom Hestra församling stämplingar och ondskefulla beskyllningar om tjenstefel och brottslighet. som förmådde honom att utan afvaktan af bifall till begärd tjenstledighet i början af Februari på fribiljett, erhållen af en Hestra besökande utvandringsagent, afresa till nordamerikanska staten Illinois, der en hans dotter och måg äro bosatta, men att han redan under resan dit ångrade sitt förhastade beslut härutinnan och derför också, när han hunnit hemta sig från den våldsamma, hans förstånd närapå botande sinnesrörelse, hvari församlingsboernas ogrundade tillvitelser försatt honom, snart återvände till sin hembygd; att han icke ansåg sig ha felat mot sin embetspligt derigenom att han till ett hjonelag förenat tvenne personer, hvilka enligt lag icke bort, såsom misstänkta för att ha stått i ett brottsligt förhållande till hvarandra, få sammanvigas, dervid han såsom skäl åberopade, att påståendet om sådan brottslighet hvarken var angifvet eller lagligen styrkt; att han icke fann sig af lag pligtig att begära medicolegal besigtning å liken efter de begge pigor, som inom församlingen så öfverraskande hastigt afledo, enär döden icke träffade dem ute på marken eller under ovanliga förhållanden, utan helt vanligt i deras hem; och att han väl var medveten om att en piga bodde i en jordkula på prestgårdens egor, men att han icke plägat brottsligt umgänge med henne, från hvilken beskyllning han desto heldre trodde sig böra fritagas, som hans hustru äfven hade sig pigans bostad bekant och, högst grannlaga i sedlighetsväg, visst icke skulle tillåtit den ifrågavarande personens qvarboende i jordkulan, derest hon hyst ens den ringaste misstanke om äktenskapsbrott mot sin man. Denna affär vore för öfrigt en familjehemlighet. Med tillbakavisande af alla mot honom gjorda beskyllningar, grundande sig på -dunkla rykten hänvisade han till ofvannämnda polisprotokoll, i hvilket inga bevis mot honom förekommo, äfvensom till Westbo bäradsrätts utslag, som innehöll att, då ingen positiv anklagelse förelåg, domstolen icke kunnat med saken taga befattning. Fiendskapen mot honom inom Hestra församling trodde han sig med full rätt kunna härleda frå hans nit och verksamhet i dess gemensamma intresse och specielt i undervisningsväsendets befrämjande, äfvensom i hans ordningssinne, hvilket i möjligaste måtto satt gräns för det förut rådande sjelssväldet, och i de oordningar, i hvilka man genom hans utväljande till församlingsherde hoppats få fortlefva. Efter slutadt förhör erinrades kyrkoherden Palmgren om konsistorii beslut, att han tillsvidare (således icke blott på en månad) skall afhälla sig från all presterlig tjenstgöring. Med detta besked återvände han hem, och han infann sig ej, ehuru sådant var honom öppet lemnadt, vid protokollsjusteringen den 19 dennes, INTDLLDTmA TT Te ee