till en verldsexposition i Escorial 1572. Men grefve Barck ingriper ännu djupare i Spaniens angelägenheter. Så berättar korrespondenten: Grefve Barck har till cortes inlemnat ett annat förslag af nästan ännu mera genomgripande eller åtminstone mera direkt vigt för staten. Spaniens jord har aldrig — skulle man tro det? — blifvit uppmätt eller införd i någon jordebok. Staten saknar kännedom om jordens natur och beskaffenhet likasom om eganderättsförhållandena, och grundräntan ingår följaktligen ungefär på slump och med en omätlig förlust för staten. Här finnas t. ex. på många ställen egendomar af en ofantlig vidd, hvilka i framfarna tider blifvit anslagna till fromma stiftelser. Dessa hafva försvunnit, men de, hvilka fått sig de förra öfverlåtna för att uppehålla de sednare, sitta i god ro såsom innehafvare — en mängd dylika förhållanden att förtiga. För många år sedan upprättades och organiserades på militärisk fot ett slags landtmäterikår, som sattes i förening med det statistiska embetsverket, men ännu har denna icke ens hunnit med sjelfva provinsen Madrid. Grefve Barcks fö slag går ut på att på fyra år verkställa uppmätnins och upprättande af en cadaster öfver hela Spanien för en viss summa, hvilken först skulle hehöfya betalas, sedan hela arbetet vore fullgjordt, let sättet att staten vid vissa terminer ma år utgåfve skattkammar-obligaom 5 år. Beräkningen är, att tade skatterna skulle vinna så mycadec dessa år, att ingen särskild kostnad komme att drabba statsverket i och för arbetet, hvilket sålunda jemte dess fördelar för framtiden komme staten så till sägandes gratis till godo: