ren, har icke hindrat honom att i sir rundskrifvelse till valmännen uppställa er formlig anklagelseakt mot regeringens politik. hållningen i lagstistande församlingen och mot den allmänna rösträtten, således emot sjelfva grundvalarne till kejsardömet. Enligt honom har Frankrike under det andra kejsardömet endast nederlag att inregistrera, och Sadowa är för honom egentligen ännu smärtsammare än nederlagen i Mexiko och den seger vid Solferino, som beseglade Italiens enhet; han ser sedan 18 år i Frankrike endast förfall, endast byzantinism. Om det således ginge efter hans råd, så måste friheten i det inre tillika krönas genom ett fälttåg mot Tyskland och Italien. Alldeles af samma åsigt är Bancel, som i ett poem till Victor Hugo utropar: ,Erkeengel, låt flammorna af ditt gudomliga svärd träffa dessa infama menniskors hufvuden! Träffa! Söderslit! Det är ditt byte, o lejon! Du anfalle kejsaredömet. Jag hör dess ben krasa under dina tänder; jag ser dess kropp öppna sig, och ur alla ådror strömmar det blod, som förgiftar slätterna, och se — de i sina grafvar liggande döde ropa sitt bifall härtill! Tribun, son till en soldat, din bok är hämnden för December och för Waterloo! France har fullständigt aftryckt det nämnda poemet af Bancel för att visa, hvars andas barn han är. Bancel tillhör Victor Hugos bombastiska skola och var ifrån början legitimist. Han är född i Valence 1823, blef 1849 medlem af ,,berget, en rasande motståndare till rojalismen, likasom mästaren, och förklarad landsflyktig den 2 December. Efter statsstrecket uppehöll han sig i Brissel, der han höll föreläsningar vid universitetet. Då brukade han teckna sig: ,,Bancel, s. d. folkrepresentant, proskriberad; nu kallar han sig: ,,Bancel, den oförsonlige. Bancel är samme fransman, som år 1854 i Brässel utbragte en toast för ,franska armåns nederlag i Krimkriget. Det har blifvit ifrågasatt, huruvida Rochefort, hvilken för pressförbrytelser blifvit dömd till ett längre fängelsestraff, hvilket han undgick genom att begifva sig till Belgien, skulle kunna få taga säte som deputerad i lagstiftande församlingen. ,,Constitutionnel yttrar med afseende härpå: ,De tidningar, som förorda Rocheforts kandidatur, anmärka ganska riktigt, att ett folkmandat borde vara lika med en amnesti; och detta är äfven vår mening. Hvad lagen än säger härom, skulle det vara oklokt att hålla aflägsnad från sitt land och sina pligter en man, hvilken vore vald genom allmän rösträtt. Han kan således komma. Besegrad eller segrare i valstriden, måste Rochefort återlemnas friheten. Om vi icke redan i och ör sig hade föga smak för repressivåtärder, skulle den oväntade lycka, som sattaren till ,,Lanterne gjort, vara nog att visa skuggsidorna af en alltför träng rättvisa. Skulle Rochefort blifva vald, så skall han sjelf medgifva, att hans lomare mest bidragit till hans framgång. Jade man förföljt honom mindre, skulle rans ,,Lanterne slocknat af sig sjelf.