Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1869, sida 2

kestan, som äro i deras våld. Det påstås, att en hög kinesisk embetsman i Peking kommit i tvist med den franske ambassadören, som slutade med,! att han ötverföll och slog denne. Del: franska tidningarne nämnde emellertid in-: tet härom. s Göteborg den 25 Maj. Man förnimmer ofta från norrlänningar den klagan, att det öfriga Sverige känner mindre till Norrland än till många främmande länder. Denna klagan är icke ogrundad. Särdeles gäller vår ringa bekantskap med denna stora del af vårt land dess areal och distanser. Oaktadt blott en blick på kartan visar oss, att Sverige norr om Dalelfven upptager en långt större yta än hela l landet söder om samma elf, talar man ofta om Norrland såsom utgjorde det blotteett! af våra landskaper, t. ex. Vermland.) För distanserna gör man sig lika litet reda. Mellan Umeå och Luleå lärer det väl vara 4 4 4 l ; en kort resa, antager man, och mången förvånas helt visst, när han blir uppmärksamgjord derpå, att den resan är ungefär densamma som mellan Göteborg och Köpenhamn. Så är ock väglängden mellan Luleå och Hernösand nära lika lång som mellan Göteborg och Läbeck. När man så hör talas om de millioner träd, som fällas i Norrland och hvarmed skogssköfling der bedrifves, så tänker man föga uppå att dessa träd fällas på en areal af fortsatta skogsmarker, som öfverstiger hela landets areal från Dalelfven till Skånes sydligaste kust, öfverstigande tillika hela Norges, hela Storbrittaniens, eller hela Italiens areal. Man må ej undra öfver att dessa ofantliga rymder ickeäronoggrannt uppmätta, likasom att kunskapen om skogsarealen och de tillgångar den erbjuder måste inskränka sig till approximativa beräkningar. Detta förhålldnde ha vi också anmärkt i de uppsatser rörande den norrlåndska skogshushållningen, som förekommo i Handelstidningen för något öfver ett år sedan och hvilka blifvit sedermera utgifna i en särskild brochyr, kallad: , Några upplysningar rörande den norrländska skogshushållningen och trävarurörelsen. I saknad af gifna data, måste vi taga vår tillflygt till beräkningar, der man till utgångspunkt hade landsändarnes arealer, efter officiella siffror, och till jemförelse hade att taga de landskap inom mellersta Sverige och sydligare Norrland, der skogsområdets förhållande till hela arealen var något så när bekant och i officiella rapporter uppgifvet. Vi veta i sanning ej, huru man annorlunda kunnat gå till väga, för att få åtminstone någon föreställning om det ämne, som här borde belysas. — När det sedan gällde skogsafverkningen, kunde man ej heller använda andra än de officiella siffror, som i detta hänseende funnos att tillgå, hvilket vi också samvetsgrannt gjort. Emellertid har nu, sent omsider, ett långt ij genmäle inkommit i Dagligt Allehanda till dessa Handelstidningens uppsatser, hvari man söker jäfva riktigheten af våra siffror, genom att mot dem ställa andra. När vi, efter länsstyrelsens femårsberättelse, uppgifvit Vesterbottens areal till 520 qvadratmil, eller 12 millioner tunland, så ställer genmälaren i Dagl. Alleh:a deremot ,,eni approximativ beräkning i jägmästareexpeditionen i Ume, enligt hvilken samma areal skulle utgöra blott 472412 qvadratmil eller 10,937,000 tunland. När vi lagt till grund för en normal skogstillgång inom Vesterbottens län den tilldelning af skogsmark, som egt rum inom tvenne socknar af samma län, eller ett träd på tre tunland duglig skogsmark, så förklarar genmälaren detta vara för högt, emedan de ifrågavarande socknarne äro j5länets bästa skogssocknar, hvilket ej hindrar honom att tillägga: ,,att om skogarne vore i normalt skick, d. v. s. slutna, och åldersklasserna i behörig proportion till hvarandra, så skulle afverkningen kunna betydligt uppdrifvas, tillochmed mångdubblas mot det i den approximativa beräkningen upptagna belopp. Nu hafva vi likväl icke talat om huru skogsafverkningen bör bedrifvas, utan endast om de tillgångar skogarne i verkligheten erbjuda, och då torde man få taga fasta på, att afverkningen kan mångdubblas utöfver beräkningarne. När vi genast — på grund af jemförelse med Örebro och Gefleborgs län, hvarom uppgifter förelågo — undantogo halfva arealen af hela Vesterbottens län, såsom icke skogbärande, hvadan endast 6 millioner skogsmark skulle återstå, förklarar genmälaren det röja ,obekanfskap med länets förhållanden, då man icke gör nödigt afdrag för den betydliga areal, som upptages af kala fjell och trakter ofvan skogsgränsen, eller i allmänhet mark, som ej kan frambringa afsättlig skog. Det synes dock, att man gjort ett rundligt afdrag, när man afdragit länets halfva areal, och att detta varit tillräckligt framgår af den bilaga, (Litt. A.) som genmälaren sjelf framlagt, hvarest länets skogsmark finnes upptagen till 6,066,161 tunnland. Inom detta skogsmarksområde hafva vi, efter samma proportion, som officielt blifvit anagen för Bjurholms och Degerfors sock) Enligt statistiska centralbyråns sammanfatting af länsstyrelsernas sednaste femärsberättelser, itgör Sveriges hela areal 3. S6515 qvadratmil.