Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1869, sida 3

nom dag och natt, varit i hans sällskap bittida och sent, känt honom då han var i skolan, då han studerade i Oxford och Cambridge, åtföljt honom på hans resor till alla Englands städer och varit med honom vid hans sednaste besök i Paris. Mr Walker var den siste, hvilken prinsen tog i hand då han lemnade England för att företaga sin resa till Egypten. Han säger, på grund af sin personliga bekantskap med prinsen från hans pojkår, att de så vidt utspridda historierna om II. K. H., om hans begifvenhet på spel och dryckenskap, hans utsväfningar, hans transaktioner med procentare och hans förslösande af sin förmögenhet äro eländiga smädelser utan den ringaste skymt af sanning. Han är en engelsk gentleman af god ton, hvilken icke någonsin begår en handling, som skulle kunna vanära hans namn eller komma de förhoppningar på skam, hvilka äro förbundna med hans blifvande ställning. Han skildras såsom varande lätt emottaglig för intryck, i hög grad vettgirig och frikostig ända till öfverdrift. Ilistorierna om att han skulle illa behandla prinsessan af Wales ller försumma henne äro likaledes osanna. Han r utomordentligt lycklig, godmodig och gladlynt i sin familj, omgifven af sina barn. Ilan är deras lekkamrat och tvekar icke att taga del i deras brottningar och andra ungdomliga tidsfördrif. Ingen, som någonsin sett de kongl. barnen, såsom de kallas, kan undgå det intryck, att de äro så väl uppfostrade som några barn i brittiska riket. Sjelfva gatpojkarne taga af sig mössan för prinsens af Wales barn och äro säkra om att i stället erhålla en artig helsning, värdig Georg IV. Då de visa sig offentligen, är prinsen ett mönster i uppmärksamhet mot sin hustru. Vid picknicker är han noggrann om att hon icke skall förkyla sig och öljer om henne med schalar och kappor. För frigt är han personligen uppmärksam mot hela sin omgifning, betjeningen icke undantagen, och visar sig ständigt mån om deras välbefinnande. Han är en belefvad och aktningsvärd man i alla sina förhållanden, offentliga och enskilda. Prinsen af Wales besitter mycket personligt mod, och hans sysslande med förvaltningen af hans stora gods gisver honom icke den verksamhet, som han behöfver. Vid mer än ett tillfälle har han blifvit sedd vid eldsvådor, arbetande vid sprutorna tillsammans med det öfriga eldsläckningsmanskapet, glad öfver att få en helsosam rekreation och på samma gång göra en god gerning. Sådan är prinsen af Wales, skildrad af en person, som känner honom bättre än hans egen mod Och sådan tror jag honom vara, Om hans moder, ett mönster af maka och qvinna, icke kunnat undgå förtalets pilar, om prinsen-gemålen, hans fader, en af de i alla afseenden renaste män som någonsin lefvat, blifvit illa förtalad, kan prinsen af Wales icke hoppas att slippa helskinnad undan. Engelska folket är och visar sig mycket ömtåligt, om en främling säger någonting illa om den kongl. familjen. Sådant synes vara en njutning, hvilken det örbehållit sig sjelft och på hvilken det anser sig hafva monopol.