Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1869, sida 3

Ekonomiskt. Medel att med qvicksilfver skydda jeri mot rost. Som man vet, kan icke äfven det mes väl rengjorda jern amalgamera sig med qvicksilt ver. Och dock bör så ske, om ändamålet att skydd: detsamma för angrepp af rost skall vinnas. Hur detta tillgår, beskrifver en vetenskaplig uppsat: uti Dingl. Pol. Journal: Det med saltsyra väl rengjorda jernet indoppaför några ögonblick uti en svag lösning af svaf velsyrad kopparoxid, till hvilken man satt någo saltsyra. Den hinna af koppar, som härigenon utfälles på jernet, måste vara helt svag, och ej er gång hafva tagit fullt fäste derå. Genast dereftet afkratsas och borstas jernet samt afgnides omsidet med sugpapper, sköljes i rent vatten och nedläggas uti en med några droppar saltsyra försatt lösning af qvicksilfversublimat. Jernet förenar sig nu med en svag hinna qvicksilfver, som icke ens med de starkaste skurmedel låter aflägsna sig. Denna svaga hinna af qvicksilfver är dock stark nog att förhindra all rostbildning, synnerligast om man efter amalgameringen afsköljer jernpjesen uti ammoniak. Uti ett laboratorium, der fuktighet och afdunstande syror dagligen funnos i mängd, och der skrufvar, muttrar, ringar och andra föremål af vanligt jern voro upplagde, jemte dylika med qvicksilfver öfverdragne, hade de förre efter en kort tids förlopp en rosthinna af betydlig tjocklek, medan föremålen med qvicksilfveröfverdrag icke voro det ringaste deraf angripne. Serskildt passar detta qvicksilfveröfverdrag till ledningar i galvaniska batterier, der koppar förut användts och der kolcylindrar isalpetersyrelösninsar äro anbragte. Sådane ledningar angripas mindre än de af koppar, och leda sålunda elektriciteten säkrare och bättre. Hittills har man för ur och andra instrumenter begagnat olja att förhinIra rostbildning derå; men äfven den renaste och bästa olja förskämmes af luften, blir trög, och inverkar alltså menligt på både urets och en finare maskins regelmässiga gång. Detta kan förekomnas, tror man med säkerhet, genom att på ofvannämnda sätt amalgamera jernet eller stålet med wicksilfver. Man ger större arbeten af jern, t. ex. bryggor n. m., åtskilliga anstrykningar med olja oeh diserse mer eller mindre passarde inblandningar af nineralfärger, och man har sett att, detta oaktadt, ernet rostar inunder anstrykningen. Det vore ej f så stor kostnad, som kanske mången föreställer ig, att först å jernet anbringa ett tunnt qvicksilferöfverdrag och derefter måla med den färg som stundas; börande dock härtill, framför alla andra mstrykningar, föredragas den af stenkolstjära, säker bättre än någon annan uppfyllande ändaet.