flesta andra af samma slag — ställer folkets rättigheter främst, innan det talas om regeringsformen, sannolikt för att rätt tydligt uttrycka, att folksuveräniteten är den basis, på hvilken författningen skall vara byggd. Republikanerna hade framställt en mängd ändringstörslager, af hvilka blott högst få vunno gehör. Å andra sidan strandade äfven de få konservativa medlemmarnes försök att inskränka den frihet, som förslaget tillförsäkrar folket. Det var isynnerhet Canovas de Castillo, en af ,,de moderatas ledare, som angrep förslaget i dess helhet, dels emedan den allmänna rösträtten, enligt talarens förmenande, skulle vara omöjlig i ett så föga upplyst land, dels emedan senaten skulle få mindre makt än andra kammaren. Dessa invändningar gjorde dock ingen verkan, och den allmänna rösträtten har blifvit vidhållen. I förbigående anse vi oss härvid böra nämna, att cortes i sin center har en catalonisk väfvare, som icke velat utbyta sin arbetareblus mot någon annan drägt. Åfven bestämmelsen om den allmänna värnepligten har blifvit godkänd. Mest strid har det varit om de artiklar i förslaget, som angå de kyrkliga förbållandena; men det var ju tydligt, att så skulle blifva, då man tager i betraktande det rådande föreställningssättet hos spanska folket. Under det 1837 års författning uttalade, att folket förpligtigade sig att underhålla den katolska kyrkans gudstjenst och tjenare, samt att katolska läran är den tro, till hvilken spanionerna bekänna sig; och då konstitutionsförslaget af år 1855 icke ville gå längre än till bestämmelsen, att ingen spanior eller utländning finge förföljas för sin tro, är sinnesstämningen hos tolket nu sådan, att förslaget visserligen fastställer den katolska gudstjenstens och presterskapets underhåll af staten, men å andra sidan lemnar full trosfrihet. Den baskiske presten Monterola talade för trosenheten och mot allmän frihet, enär , den skulle leda tilll allmän upplösning. Erkebiskopen af Jaen talade äfven emot trosfriheten såsom ,,öfverflödig, enär alla spaniorer tillhörde den katolska kyrkan och helt säkert icke ville lemna densamma, samt emedan kyrkan icke ville påtvinga någon sin tro. Hur förskräckligt det skulle vara att medgifva lärofrihet, sökte han bevisa dermed, att en judisk professor i historien ju ,, kunde lära att Messias icke vore kommen, och att en fritänkare som lärare i naturvetenskaperna kunde , sätta ifråga riktigheten af bibelns skapelsehistoria. Hans bigotta tal tjenade dock till ingenting, ty förslaget om trosenheten förkastades med 203 röster mot 51. Å andra sidan höll Castelar, Spaniens störste talare, ett lysande tal för kyrkans och statens fullständiga åtskiljande: men förslaget härom vann icke framgång, likasom icke heller det förslag, som afsåg, att presternas underhåll skulle uteslutande drabba katolikerna. Majoriteten i cortes fasthöll således både den rättighet och den skyldighet, som åligger staten enligt konkordatet. Man kan häraf se, huru svårt det är att i ett katolskt land lösslita sig från den gamla uppfattningen af statens ställning till kyrkan, och man påminnes härvid om historien med Carl Albert af Sardinien, som i Februari 1848, då han blifvit öfvertygad om nödvändigheten af en fri förtattning, tog ett ark papper och skref: ,,8 1. Den katolska religionen är statsreligion, och derefter lemnade papperet till sina ministrar för att ifylla resten. Med 156 röster mot 31 antogs, att tillträde till embeten skulle vara oberoende af trosbekännelsen, och då det dessutom åt utländningar är medgifvet full inflyttningsoch näringsfrihet, så är det att vänta, att så väl protestanter som judar skola inflytta i landet, utan tvifvel till stort gagn för landets materiella förkofran och folkets intellektuella utveckling. Justitizeministern har lofvat att oförtöfvadt framlägga förslag till lag om civiläktenskap. Utom förenämnde hufvudfrågor ha äfven andra vigtiga angelägenheter blifvit diskuterade. Så har antagits förslaget om upptagandet af ett nytt stort lån för att befria finansministern från obehaget att oereda sig utvägar på mindre goda villkor, och. lånet har redan rönt ett gynnsamt mottagande såväl på de spanska som på le utländska börserna. Finansministern Figuerola tänker sammanföra hela statsskulden under ett belopp; detta har likväl lifvit uppskjutet intilldess landets kredit lifvet förbättrad. Äfven vill han totalt örändra tulltariffen af år 1849, som är nycket protektionistisk, och som till stor lel är skuld till, att jernvägsförbindelsen ned Frankrike icke gifvit landet den lyfting och inkomst, som man väntat. Från AA A — — nåhända anat, genom hans dämpade stäm-N. GGF L IL Par