Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1869, sida 3

Dels tycktes hans böjelser ej egnade sö ett så afskiljdt lif, dels voro redan obe stämda rykten i omlopp rörande en till ämnad försäljning. I verksamheten vid qvarnen förspordes emellertid ej någon förändring. Den blif, vande unge egaren kunde eller ville icke ingripa i den regelmessiga verksamheten och sålunda arbetade både såg och qvarr rastlöst på sitt vanliga sätt, så att det var en lust och glädje deråt. Men den unge lairden brydde sig hvarken om bräder eller mjöl, så utmärkta dessa produkter än voro, så länge han ej verkligen var verkets herre och egare Han gick hit och dit allt efter som slumpen fogade samt delade sin tid temmeligen oregelbundet mellan modern, Systrarne och sin vän Whiteleaf. Med den sistnämnde företog han som förr längre eller kortare utflykter i trakten. Ehuru han ej åsidosatte den vanliga uppmärksamheten mot husets damer, hvilka ötverhopade honom med ömhetsbevis, så märkte man likväl i hans sätt en viss köld och förströddhet, som måste öfverraska bland så kära anhöriga. Personer, som kände förhållandena, trodde sig likväl kunna förklara denna ojemnhet genom hans bekymmersamma, förflutna lif och den plötsliga förändringen i hans ställning. I allmänhet var han tyst samt mot sina underlydande till och med högdragen; blott mot sin liftjenare Dougal visade han sig mera nedlåtande och ådagalade till och med en viss vänlighet, som denne emellertid icke tycktes uppskatta. Om lairden tilltalade honom vänligt, åstadkom detta vanligtvis en brutal förtrolighet å hans sida, och om denne tillbakavisades