Article Image
först efter sedan militär anlitats, och sålunda ej kunnat utgöra någon orsak till dess anlitande. Vi hafva härmed sökt ådagalägga den fullkomliga olagligheten af militärens tillkallande och vi vilja härmed också hafva sagt, att vi göra hr kronofogden ansvarig för alla de lidanden, som han genom att olagligen tillkalla densamma, oss förorsakat. Om folket sålunda ej gifvit anledning till denna åtgärd, må emellertid, hvad på densammas bedömande ej inverkar, här icke förtigas, att likasom kronofogden emot folket, så synes ock detta emot bonom hafva visat ett retsamt beteende, men detta kan icke utgöra någon ursäkt, ej ens en tillräcklig förklaringsgrund för kronofogdens våldsamheter. Redan ett barn, som låter reta sig till svårare väldsamhet, anses med rätta straffvärdt för sådan vanart! Hvad skall man då säga om en mognad man och embetsman, som i sin tjenst låter uppreta sig ända derhån att mot hvem han möter aflossa skarpa skott och) med lifsfarligt vapen tillJem våldsamma slag, allt riktadt mot hufvuet!2 Att spilla några ord till bevisning om olagligheten af allt det personliga våld han utöfvat anse vi näppeligen behöfligt. Den knuffning eller kanske tilläfventyfs till och med af våda uppkomna stöt, som hr kronofogden nog osannolikt uppgifvit sig hafva erhållit af veterligen osedd person. och som icke synes hafva varit åtföljd af något fortfarande våld eller hafva medfört någon slags skada, synes oss icke gifva någon rätt eller anledning till nödvärn, helst efter det våldet upphört; ännu mindre kan detta s. k. öfverfall, om det verkligen inträffat, hafva berättigat kronofogden att omkringspringande skjuta på och slå flera andra mötande personer. Tacksamme mot Försynen, som oaktadt allt detta våld, dessa lifsfarliga slag mot hufvuden, dessa hagelskott, dervid hagel träffat tätt invid ögat, dessa bajonettstygn i trakten af hjertat och andra dylika tillbud till största fara, likväl så förunderligt skickat att ingen. såvidt veterligt är, erhållit svårare lyte, än mindre tillsatt lifvet, se vi deruti en anledning att det begångna våldet icke kan komma att med samma straff, som om dylik skada följt, beläggas; men under sådana för de brottslige nästan oförtjent gynnsamma omständigheter, kunna vi icke undgå att anse kronofogden Winter för det han i tydlig strid med strafflagens stadgande i 10 kap. 7, 12 och 13 Så alldeles olagligt användt krigsmanskap, som med vapen skada gjort, och sålunda visat oförklarlig och uppenbar vårdslöshet, oförstånd och oskicklighet i sitt embete och detta under synnerligen försvårande omständigheter; vidare för det han genom mitt, Siläns, olagliga häktande uppsåtligen begått förbrytelse ledande till kränkning af-enskild rätt; samt slutligen för det han uppsåtligen till kränkning af allmän och enskild rätt och säkerhet isitt embete förbrytelse begått, böra enligt 16 och 17 SåS 25 kap. strafflagen varda afsatt; och enär de flere brotten i detta fall synas sådant förtjena, tillika förklaras ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas; och kunna vi, då kronofogden erhållit flere varningar och till och med böner att hejda sig, icke anse dessa hans förbrytelser vara af förhastande tillkomne, hvadan den omständighet att tilläfventyrs ringa skada här må anses hafva skett icke lärer kunna freda honom från afsättning. Vidare och då kronofogden föröfvat flere förbrytelser emot 14 kap. 13 S och begått sådan uppsåtlig misshandel, som enligt hvad ingifne läkarebetyg gifva vid handen, synes sannolikt i ett fall och möjligen i flere komma att medföra sådan påföljd som 12 nämnde kap. förutser, och dervid den försvårande omständighet tillkommer, att han härutinnan tillika förbrutit sig mot 15 samma kap., anse vi honom för dessa i flere handlingar begångna särskilda brott böra enligt uämude paragrafer äfvensom enligt 25 kap. 18 5, jemförd med 4 kap. 2 8. allt strafflagen, hafva gjort sig till särskilda straff förvunnen, dock enligt 12 5 14 kap. naturligtvis endast i sådant fall, att der törutsatt skada visar sig hafva inträffat. Hr underlöjtnant Tengzelius synes oss ock vid fullgörandet af honom under för handen varande omständigheter måhända åliggande skyldighet att skingra folket hafva icke blott öfverträdt sin befogenhet, utan jemväl på sätt här sednast om kronofogden Winter förmältes, gjort sig skyldig till brott emot 12, 13, och, då vapen icke i och för tjenstens skull bort användas på sådant sätt som här egt rum, jemväl mot 15 5 14 kap. strafflagen jemte den pålöljd ifrågavarande förbrytelser nu såsom tjenstefel kunna enligt gällande strafflag för krigsmakten medföra. Hr löjtnant Schöning synes, såvidt han kommenderät skjutningen, för denna sin åtgärd samt för det han synes hafva gifvit ofullständiga och fara medförande order, hafva gjort sig skyldig till straff for tjenstefel enligt sistnämnda strafflag. Vi få fördenskull anhålla att hr justitiekanslern ville tillse att dessa herrar militärers förbrytelser må lagligen och inför vederbörlig domstol beifras. Hvad hr gronofogden Winter beträffar, hoppas vi att noggrann ransakning om hans åtgörande må anställas, samt med anledning af sakens stora vigt att hr justitiekanslern sjelf eller genom särskildt ombud ville öfvervaka ransakningens gång. Efter att sålunda hafva lagt saken i br justitiekanslerns händer afvakta vi med förtröstan en såsan utredning af sanna förhållandena och en sådan utgång af målet, att det allmänna rättsmedvetandet må kunna känna sig tillfredsstäldt. Jerfsö och Skärstrand i April Eric Silen, Jerfsö och 8 Eric Dahlberg i Kåssjö. Per Andersson i Myra. Jon Jonsson i Kåssjö. Olof Olofsson i Ojic. Olof Persson i Norrvåga. Jon Jonsson i Kallmyr. Pehr Andersson i Säljestad. Eric Olofsson i Sörvåga. j Jon Andersson i Vestra Skärstrad. Anders Jonsson i Jerfsö och Norrvåga. ) Lars Larsson i Skärstrad. Anders Ersson i Jerfsö och Sörvåga. Hans Hansson i Kåssjö, genom P. E. Jullander, Kråkgränd M 2, enligt fullmakt. kättegangsoch Polissaker. Inn WanarochareY

19 maj 1869, sida 3

Thumbnail