Oroligheterna i Skärstrad. Vi meddela här slutet af den upprörande anklagelseskristen rörande ofvannämnda tilldragelse: Vi hafva härmed afslutat vår berättelse. i Vi hafva i densamma stödt oss öfverallt, der vi framställt bestämda påståenden, på fullt trovärdiga personers uppgifter, afgifna med försäkran, att de kunna med ed bekräftas. Öfverallt, der någon ovisshet egt rum, hafva vi sådant antydt. Begreppet tystnad eller oljud uppfattas af olika personer olika och måste med afseende å olika tillfällen och orter ock olika bedömas. Hvad som i kyrkan kan betraktas såsom ett oförlåtligt oväsende, är på marknadsplatsen alldeles betydelselöst. Vi tro icke att någon enda med uppmärksamheten fästad härå skall kunna säga att det hojtande och de hurrarop, som vid tillfället förekommit å Jerfsö marknadsplats, med något sken af fog kunna så uppfattas, som rapporterna vilja låta påskina. I betraktande emellertid af de högst ovanliga och våldsamma åtgärder, som kronofogden Winter vidtagit, och som knappt låta tänka sig vara så utan anledning företagna, som här var fallet, måste vi befara, att våra uppgifter om folkets sinnesstämning och beteende skola förefalla hardt nära otroliga. Dock äro de sanna och skola under en blifvande ransakning af en stor mängd aktningsvärda ointresserade män bestyrkas. Vi vädja i detta fall till ransakningens resultat och åtnöja oss härmed att tillsvidare endast bemärka, att rapporterna icke i ringaste mån uppgifva, på hvad sätt det af dera så mörkt skildrade uppträdet ådagalagt sin förment hotande karakter. I allt fall lärer det vara klart, att något tecken till sådant uppträde, som i strafflagens 10 kap. 7 s omförmäles och såsom uppror betecknas, icke här förevarit. Väl har hr kronofogden i sin första rapport så uppgifvit, likasom ock löjtnant Schöning; men ingen af dem har gittat uppgifva på hvad sätt folkmassan, såsom nämnde 8 förutsätter, ådagalagt det brottsliga uppsåtet att med förenadt våld sätta sig upp emot offentlig myndighets bud, ej heller att några yttranden, tydande på förenadt våld, i den församlade massan förekommit, ej heller att något sådant myndighetens bud, som lagen här förutsätter, blifvit åsidosatt eller trotsadt. Den befallning nemligen, som gifvits folket att skingras, har tillkommit först sedan det samlat sig; men lagen förutsätter för begreppet uppror, att sjelfva ändamålet med samlingen och det förenade våldet skall vara förhindrandet af något myndighetens naturligtvis redan på förhand gifna bud. Något försök att tvinga myndighet till embetsåtgärd eller förhindra sådan har kronofogden ej uppgitvit här ega rum. Också synes han för denna uppfattning söka en ursäkt, då han i sin senare rapport uppgifver, att ,.hela händelsen timade inom så kort tidrymd, att det äfven för den mest kalla och lugna person hade varit en omöjlighet att i hast göra klart för sig, om den skulle rubriceras under 7 eller 13 8 10 kap. strafflagen, d. v. s. såsom uppror eller upplopp. Att här icke något uppror egt rum och att således ur sådan synpunkt krigsmanskap icke lagligen kunnat användas, tro vi oss hafva ådagalagt, och äro vi öfvertygade, att detsamma också af en blifvande ransakning skall framgå. Hvad åter upplopp beträffar, anse vi de kännetecken, som Jagen i sistnämnde för sådant bestämmer, här näppeligen förefinnas. De hurrarop och glåpord, som nägra okynniga bland menigheten tillåtit sig, anse vi, ehuru utan tvifvel klandervärda, likväl icke hafva utgjort ett sådant störande af lugnet, som nämnde förutsätter, likasom den omständigheten, att folkhopen icke så hastigt, som hr kronofogden aktade nödigt — nägonting, som på den trånga platsen och under det massan af marknadsbesökande och deras ford påträngde från begge hållen, svårligen varit möj ligt — måste vi anse hafva berott på oförmåga hos allmogen att fatta ställningens kraf och förstå den verkliga betydelsen af varningarne, men ingalunda af, såsom paragrafen säger, trots; men å ven om upplopp skulle ansctts här hafva varit för handen, försvarar detta ingalunda hr kronofogdens åtgärd att avlita krigsmanskap, enär enligt samma 13 krigsmanskap icke vid upplopp får emot de församlade användas med mindre de söfvergå till våld å person eller egendom, någonting som här ej egt rum. Vi erinra ännu en gång, att den knuffning i -Iryggen, som hr kronofogden påstår sig hafva er1 hälilt, och som han anser som öfverfall, timade