Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1869, sida 1

nen, hvilka äro underbara som en dröm, gripande som verkligheten. Det är icke allenast en suverän, som inträder, det är Frankrikes heroiska och sociala historia från det sednaste århundradet. Hvilken förundransvärd företeelse! Brochyren uppräknar nu allt, som kejsaren i sig innesluter: tillintetgörandet af spöket från år 1793 genom hjeltarne från Arcole; återställandet af de förstörda altarne; Code Napoleon; grundandet af en dynasti genom en hittills obekant legitimitet af 3 millioner röster; utbredandet af de franska iderna öfver hela Europa och suveräniteternas demokratisering genom kanonkulor; den moderna hjeltetiden med des soldater, marskalker och konungar; den seger, som endast hejdades genom snön och Beresind; det förtviflade bemödandet för en europeisk koalition, som störtade sig öfver Frankrike; afskedet från Fontainebleau; återkomsten från Elba; Waterloo; legenden om det gamla gardet, S:t Helena; Josephines och Hortenses rörande gestalter; kejsarens son, som blef ett offer för sin fars ära, och den honom efterträdande brorsonen, arfvingen till den störtade tronen, den melankoliske lärjungen från Arenenberg, uppsökande ridderliga afventyr; Berangers patriotiska sånger; folkets hänryckning vid återkomsten af Napoleon I:s dödliga gvarlefvor; derefter Strassburg och Boulogne; flykten från Ham; konungadömets fall; Louis Napoleons återkomst på den provisoriska republikens för alla partier neutrala mark; Louis Napoleons val af folket, som elektriserades af hans stora namn; den sociala ordningens räddande genom statsstrecket; hans val till kejsare; grefvinnan Thebas upphöjande på franska tronen; Frankrikes domslut efter Sebastopol och Solferino, m. Å ,Detta är — så slutar denna afdelning af brochyren — det underbara hela, som fattar alla sinnen, då i lagstiftande församlingens sal ljuder ordet: kejsaren! Brochyren sysselsätter sig sedan med kejsarens utseende, och det påstås der, att ingen fotografi eller målning kunnat återgifva detsamma. Brochyren beskrifver kejsaren sålunda: ,En drömmande, i sig försjunken och genomträngande blick, hvilken — så att säga — har den gåfvan att se utan att blifva sedd, som just förtrollar för sin ogenomtränglighets skull. ...... Sparsam med ord, afbryter han endast för att i rätt tid yttra någon mening eller framställa en fråga, och detta med så enkel nobless, att den ovilkorligen intager. Tan diskuterar icke, utan håller sig tillbaka; han tycker icke om pratmakare, men så mycket mera om vältalighet. Den som talat med kejsaren har icke kunnat motstå hans verkligen intagande sätt. Utan tvifvel måste denna inverkan till en del bero på den suveränitet, som omgifver honom; utan tvifvel inverkar till en början den tanken, att man befinner sig framför en man, som med ett enda penndrag kan bringa verlden i den gräsligaste oreda. Men det varaktisaste intrycket af Napoleon IIL är likväl hans personliga inverkan. Alla, som med honom kommit i beröring, ha ertarit denna oförklarliga magnetism. År 1853 yttrade en af hans mest energiska motståndare till sin son, som för närvarande är deputerad: ,,Jag kommer från presidenten; jag afbröt genast samtalet, ty jag kände, att allt mitt motstånd försvann för hans blick och hans ord Brochyren skildrar sedan det sätt, på hvilket kejsaren brukar handla. ,Iderna — så yttras det — komma raskt och på ett ädelt sätt; men om uppfattningen är snabb, å tager utförandet all den tid, som klokheten bjuder. Öfverläggningen är hans kraft och hans skydd. Vanligen träder han icke direkt emot hindren, utan går omkring dem. Ofta drager han sig tillbaka, men icke för att göra koncession, atan för att bättre ötverväga och framgå med större säkerhet. Fördjupad i sina betraktelser, kan man lätt tro, att han förgäter, men han afvaktar endest det gynnsamma ögonblicket. Han vet, att tiden är en dyrbar bundsförvandt, som kan förminska eller lösa svårigheter, hvilka äro farliga att afhugga. Han är tålig, emedan han är stark. Ofta synes det så, som öfverginge han från en ytterlighet till en annan, men då vill han blott rekognoscera stränderna, lära känna alla klippor och sjelf göra sig sina sjökort för expeditionsdagen. Hans skenbara obeslutsamhet är endast den samvetsgranna ärlighetens oro. Han vill icke missleda, men han vill icke heller missleda sig sjelf. Men sedan hans beslut en gång är fattadt, så går han rakt på målet-Angående kejsarens ställning till de sednaste reformerna yttras: Man inbillar sig gerna att kejsaren harmats bittert, då han sett, att hans liberala initiativer af den 19 Januari vände sig mot honom, samt att han haft i tankarna att vika tillbaka för sitt verk och handla mot detsamma De, som så tänka, misstaga sig. Kejsaren har gått framåt utan illusion, men också utan fruktan. Han visste, att intet fartyg löper af stapeln utan att uppröra det stinkande vattnet vid stranden; men han visste äfven, att denna oro i vattnet icke härrör från någon storm. I sitt förutseende förmenade han, att det goda befäster sig under striden mot det onda. Otacksamheten hvarken förvånar eller nedstammer honom. Han bedömer eventualiteterna af sin politik med samma kallblodighet, som hotelserna mot hans person. En dag, då han red genom Champs EIysckes. aflossades ett skott i hans närhet, han blickade omkring sig och märkte en man, som ännu en gång riktade pistolen mot honom. Han förblef orörlig, och ehuru en utmärkt ryttare, dref han icke på hästen, eller afvek från sin väg. Det andra skottet lossades äfven utan att träffa honom. I det kejsaren öfverlemnade åt hvem som helst att fasttaga brottslingen, fortsatte han lugnt sin promenad och yttrade till sina förtrogna: Jag hade ingen oro; jag såg att han sigtade för högt. Om anfallen i pressen mot hans pergon brukar han säga: ,Jag har ingen oro; de sigta för lågt. I det hela taget är brochyren skickligt aflattad, enär författaren förstått att till och med framställa kejsarens fel och svagheter som dygder. Säkerligen skall den icke blifva utan inverkan på landtbefolkningen. AMERIKA. Presidenten Grant har under de två månader, han beklädt presidentsvärdigheten, icke varit så lycklig att vinna sina republikanska vänners odelade bifall. Hans sätt att utdela ambassadposter och öfriga statsembeten — 60, O00 till antalet — Synes skaffa honom många fiender. Det är likväl i all synnerhet tyskarne i Förenta Staterna, som beklaga sig öfver att hafva blift. M UadaHA Aaltadt da — naturligt