Riksdagen. IThorsdagens sammanträden. Båda kamrarne voterade gemensamt i anledni ar skiljaktiga beslut rörande de Iroditiven annas Som västar Ön fö andahållas manufalkturdiskonten och riksgäldvoteri 22 gäldskontoret. Dessa voteringar 1. Med 127 röster (10 i 1:sta och 87 i 2:dra kammaren) mot 110 (57 i sista och 61 i 2:dra kammaren) bar riksdagen, i enlighet med bankoutskottets af andra kammaren godkända förslag, heslutat, att kreditivet till manufakturdiskonten skall för år 1570 utgöra 1, 750,000 rdr. Minoriteten ville, i enlighet med första kammarens beslut, bestämma ifrågavarande kreditiv för år 1570 till 2,000,000 rår. 2. Med 129 röster (29 i 1:sta och 100 i 2:dra kammaren) mot 119 (67 i 1:sta och 52 i 2:dra kammaren) har riksdagen, i enlighet med bankoutskottets af andra kammaren godkända förslag, beslutat, att till jernkontoret skall för år 1870 anvisas ett kreditiv af 000 rdr. Minoriteten ville att ifrågavarande kreditiv skulle utgöra 900,000 rdr. 3. Med 130 röster (54 i 1:sta och 46 i 2:dra kammaren) mot 115 (12 i 1:sta och 103 i 2:dra kammaren) har riksdagen, i enlignet med banko utskottets af sörsta kammaren godkända hemställan, beslutat, att 53 s i bankoreglementet skall blifva oförändrad. Minoriteten ville att riksdagen, i enlighet med andra kammarens beslut, skulle förklara, att till nuvarande 53 S i bankoreglementet skall göras följande tillägg: ,samt må fullmäktige dessutom. när de anse det med bankens fördel förenligt, anvisa ytterliga medel till utlåning från denna fond, Båda kamrarne sammanträdde äfven i törgår afton kl. 5 c. m. Utom det att åtskilliga skrifvelseförslag justerades, borslades förslag till voteringspropositionen i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande beloppet af det statslån, som skall upptagas. Den gemensamma omröstningen härom lärer komma att ega rum i dag. andra kammaren uppstod en långvarig och liflig öfverläggning om Det s. k. sinansbetänkandet. Då vi förut utförligt redogjort för detta betänkande äfvensom om utskottets deri uppstälda beräkningar i afseende på stagsbudgeten, erinra vi nu endast derom, att utskottet föreslagit upptagandet af ett nominelt inhemskt fonderadt statslän å 30 millioner rår och 40 års amortering, af hvilket lån dock icke mera obligationer än för högst 5 millioner skulle få f tras intill nästa riksdag, äfvensom derom, att riksgäldsfullmäktige, i fall icke detta lån på antagliga vilkor kunde erhållas, skulle ega att i stället, men också inom landet, AWA ett temporärt lån å högst 5 millioner r. Mot detta törslag uppträdde hrr UHedengren, von Troil, OC. Ivarsson, Kolmodin, frih. Liljencrantz, lIierta, frih. Gripenstedt, Jöns Pährsson, Sjöberg m. sl., hvilka deremot invände, att statsutskottet, då hvarken någon k. proposition eller enskild motion dertill gifvit anledning, saknade grundlagsenlig rätt att tramkomma med ett förslag, som afsåge mera än hvad som oundgängligen fordrades till fyllande af statens behof; att, då förslaget framlagts, då riksdagen var färdig att upplösas, man saknade nödig tid för att sätta sig in uti och efter moget ompröfvande afgöra den vigtiga frågan om ett inhemskt fondsystem, hvilket de fleste talarne dock i principen gillade, ehuru de ansåge saken behöfva en i många afseenden vida fullständigare utredning, än den utskottet åstadkommit; att tillgången på dessa i riksgäldskontoret liggande obligationer skulle fresta kommande riksdagar att släppa ut dem fortare än som afsetts, för att dermed påskynda jernvägsanlaggningar coch kanske till och med använda medlen till fyllamde af statens löpande utgifter; att ett inhemskt fondsystem i och för jernvägarne endast borde uppgöras i sammanhang med den från regeringem vid nästa riksdag väntade jernvägsplanen; att lämet dessutom sannolikt, till men för stateus kredit, icke skulle hafva framgång, så framt ej räntan bestämdes till 5 procent, hvarvid allmänheten, som ej förstode sig på kapitalrabattens nuslytande på densamma, vore van; att man borde vänta med att upptaga ett lån på 40 års amortering, tills allmänheten hunnit vänja sig vid dylika papper, och derföre, sedan det nu visat sis, att stutsobligutioner på en tid af 3 år varit begärliga. höja tiden till 5 eller kanske 10 år, för att först sedan öfvergå till 40åriga obligationer. Af dessa skäl yrkades afslag å det fonderade lånet, äfvensom att det temporära måtte bestämmas till endast 4 millioner, då staInå pehof for narvarande icke kräfde större uppåning. Utskottets förslag äfvensom dess grundlagsenliga rätt att framlägga detsamma, hvilket ej heller kunnat ske förr, än statsregleringen blifvit definitift afgjord, försvarades deremot af hrr grefve Posse, C. A. Larsson, Key, Per Nilsson i Espö och Björck, hvilka genmälde, att när man vore ense om att jernvägsbyggnaderna borde fortsättas och medlen dertill om möjligt anskassas inom landet, man väl borde ordna en sådan upplåning på lämpligaste sätt; att upprepade temporära lån bletve dyrare och att, om man fortfore med dem, man kanske sedan icke skulle, om man ock ville, kunna konvertera dem i ett inhemskt fonderadt lån, utan nödgas ånyo vända sig till utlandet; att det icke vore gifvet, att det vore för tidigt att utsläppa 40-åriga obligationer i den inhemska penningemarknaden och att det derför vore skäl att under tiden intill nästa års slut försöka det, ty om man aldrig ville börja, kunde man aldrig komma derhän; att tiden nu visat sig särdeles gynsam för placerande af allmänna bypoteksbankens och andra obligationer, hvilka funnit en stor afsättning inom landet; att utskottet föreslagit räntan till 442 procent för att ej ingå i för stor täflan med industriens behof af rörelsemedel och i tanken på att räntan under en så lång tid som 40 år sannolikt komme att nedgå; att det nu icke vore fråga om ett 30 milloners lån, utan endast om ett 5 millioners, samt att öfriga 25 millioner endast vore upplagda låneserier, hvilka icke finge utsläppas utan en kommande riksdags beslut; och att man ej behöfde befara, att de inneliggande obligationerna skulle utsläppas fortare än som vore med landets väl förenligt. Hr Berger, som i hufvudsaken gillade utskottets förslag, yrkade, att af obligationerna blott 5 millioner finge utsläppas till 1870 års slut och sedan endast en lika stor summa hvarje år, hvarjemte han ville hafva räntan bestämd till 5 procent. Vid anställd votering förkastades utskottets förslag med 115 röster mot 35, hvarefter kammaren utan votering beslöt, att dettemporära lånet skulle — ädk — TA DA