Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1869, sida 2

sökte att genom vänliga ord lugna den unga flickan och återtog: — Men om du förrissades att vår mor gillade Whiteleafs planer, skulle du äfven då vidnålla din vägran? — Ja, i alla fall skulle jag vägra att bli Whiteleafs maka, svarade det modiga barnet. — Säg mig då åtminstone dina skäl, invände brodern temmeligen otåligt. O, fremling, den illsluge notarien måtte ba omsnärjt den unge lairden förfärligt för att bringa honom derhän att säga det englalika barnet dylikt, — Och hvad svarade miss Eva? frågade Fortis, som knappt vågade tro sina öron. — Hvad det dyra barnet svarade, fremling? Ni skall få höra det. Hon sade honom, som det höfves en äkta Mac Ivor, att hennes hjerta redan hade valt och ej längre var fritt; och då han med hemsk röst frågade efter den lyckliges namn, visade hon bort mot Mackinaw. Hans namn är min hemlighet, utropade hon, men han bor tillräckligt nära för att innan kort kunna framträda inför dig. Han skall komma, du skall lära känna honom, och då, ja då vill jag vädja till ditt broderliga hjerta, utan fruktan att ditt val utfaller stridande mot min lefnadslycka. Arma barn, tillade säckpiparen saktare, — du kunde inte ana hur djupt den unge lairden är invecklad i den fålske vännens nät, annars hade du ej gifvit honom rättighet att medverka rörande din framtid. Men du skall inte bli uppoffrad, du trogna bjerta; din bror skall ryckas undan snarorna, äfven om jag sjelf skulle omkomma dervid.