Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1869, sida 2

att få intaga er plats vid styret. Glöm inte: ,,När den gröne tysken väl kommit öfverbord, så måste fan sjelf ge honom en hajs fenor för att han skall kunna simma i land. Fortis upprepade högt dessa ord. Säckpiparen nickade belåten, och derefter frågade Fortis efter meningen med dessa hemlighetsfulla uttryck. Säckpiparen ändrade ställning, stirrade en stund upp mot himlen och vände sig derefter lifligt till Fortis: — Jag har hört två samtal; jag har hört dem med fyra öron, med fyra skarpa öron, ty Frolic och jag äro ett. Det första samtalet trängde genom en vägg, icke tjockare än de tunnaste bräder, som sågas vid qvarnen. Det fördes mellan den unge lairden Mac Ivor och den guldlockiga Eva. De talade inte med hvarandra som syskon, hvilka ha återfunnit hvarandra efter en lång skiljsmessa, nej, hans ord ljödo hårda och kärfva, och hennes voro den sårade oskuldens. — För Guds skull, käre vän, ni är så dunkel i edra antydningar, återtog Fortis häftigt upprörd, — och ni talar om en bror, hvarom de båda damerna aldrig nämnde ett ord till mig. Men säg, var samtalet af den art, att ni bör upprepa det för mig? — Jag både bör och vill det, svarade gubben sorgset, — ty båda samtalen rörde företrädesvis er person. Början af det första hörde vi ej; då bror och syster inträdde i rummet, der de ansågo sig fjerran från alla vittnen, hade Frolic och jag redan för slera timmar sedan smugit oss in i sidorummet för att belyssna Whiteleaf. Jag misstrodde ormen och ville lära