ste han återföras till häktet, för att utbyta kläder. En annan sak är, om det är nödigt att ikläda ransakningsfångar fångdrägt. Utom det att staten ådrages en utgift, som synes alldeles onödig, dä rymning ej kan ifrågakomma, enär här i Stockholm den fångne ej beböfver passera öppen gata, utan endast en inhägnad gård från fängelset till domstolen, är det en alldeles opåkallad tortyr att ikläda ransakningsfången, som kan vara oskyldig, en drägt, hvilken alltid föreställningen om något skymfligt vidlåder. Endast i fall anständigheten förbjuder att offentligen visa honom i hans egna paltor kan en sådan åtgärd försvaras.