Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1869, sida 3

Blandade ämnen. Fröken A. Braddon, den bekanta författarinnan till en stor mängd engelska sensationsromaner, hvilka, tack vare sin uppskakande beskaffenhet, höra till de mest eftersökta i lånbiblioteken, har, enligt uppgift i engelska tidningar, blifvit vansinnig. En farlig lek. I staden White River JunctionVermont, roade för en tid sedan ett sällskap sig med att låta fyra par af de närvarande herrarne och damerna undergå alla formaliteterna vid ett bröllop. En medlem af sällskapet utförde en fredsdomares tjenst och han förklarade hvarje par få man och hustru enligt statens lagar och i närvaro af dessa vittnen — naturligtvis alltsammans på skämt. Några dagar derefter erforo emellertid de på gyckel sammanvigda till sin bestörtning att den förefallna vigseln från laglig synpunkt betraktadt var tullkomligt giltig. Den man, som hade företagit vigseln, var nemligen verklig fredsdomare i ett af granndistrikterna och trodde icke att hans myndighet att förrätta vigsel sträckte sig utom hans egen jurisdiktion; men man har funnit en gammal lagparagraf, som häfver hvarje tvifvel om dessa äktenskaps giltighet. Samtliga nygifta äro föremål för den största förtviflan. En af herrarne skulle 14 dagar derefter gifta sig med en dam i Montpellier, men detta kunde nu icke ske. Man har framlagt saken för flera framstående jurister och alla förklara, att det ej är annat råd än att söka förmå de lagliga myndigheterna att antaga en lag, hvarigenom dessa fyra knutar kunna upplösas. Kan ej detta ske, så tå de nygifta finna sig i sitt öde. Hustru, fru och gemål. Någon har mellan dessa tre kategorier uppgjort följande skilnad: När man gifter sig af kärlek, blifver det man och hustru; gitter man sig af beqvämlighet, herre och fru; och gifter man sig på grund af förhållandena, blifver man gemåler. Sin hustru bar man för sig sjelf, sin fru för vännerna i huset, och gemålen för verlden. Hustrun sköter husbållet, frun huset, och gemålen angifver tonen. När man är sjuk, blifver man vårdad af hustrun, får besök af frun, och gemålen låter efterfråga ens befinnande. Vår sorg delar hustrun, våra penningar frun och våra skulder gemålen. När vi dö, begrafvas vi af hustrun, beklagas af frun, och vår gemål går i elegant sorg.