Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1869, sida 3

stanna. Vår planet, hurudan den varit och hurndan den skall blifva. Under ofvanstående titel har hos W. Denton i Boston utkommit en liten bok, som ådragit sig största uppmärksamhet. Den är i form af 8 föreläsningar i geologi, hållna i populär anda, och förtjent att blifva känd af den stora allmänheten, för hvilken den är ämnad. Boken kommer utan tvifvel att göra mycken lycka, ty den öfverflödar af sakrika och väl skrifna upplysningar om buru vår jord, inom den historiska tiden, undergått stora förändringar, som inverkat på både klimatiska och många andra förhållanden. Följande utdrag visa oss skriftens tendens. Lika länge som vår verld egt bestånd och varit bebodd af intellektuella varelser, förvissas man om, att mensklig insigt och skicklighet utvecklats af behofven och hållit jemna steg med nödvändigheten, och man kan vara förvissad att menniskan, efter eviga lagar, så småningom närmar sig till det högre mål, som är henne förelagdt. Hon är en af de vigtigaste länkarne i naturen, och hennes betydenhet i dess stora hushållning är i jemnt stigande. I tidernas början liknade hon trädstammen, som flyter på strömmen, men nu eger hon redan den genom kunskap om och lydnad för naturens lagar vunna magten att djerft leda den i annan riktning. Man skåde blott de närmaste och mest i ögonen fallande bevisen för hvad vi sagt. I Lincolnshire funnos förr 400,000 acres sumpig och de osundaste dimmor utdunstande mark. På samma ställe odlas nu hvete, korn och hafre, och de frodigaste grässlag trifvas der väl. Holland, ett land, liggande ännu lägre än förstnämnda kärrtrakter, tycktes dömdt att i evighet förblifva ett träsk. Dock företer detta lågland ett jordbruk i närvarande stund, som utan öfverdrift kan kallas oöfverträffadt, utgörande ett mönster för väl ordnadt landtbruk. Man beräknar att i detta land nära 900,000 acres vunnits genom fyllning, dränering och utpumpning af vatten. En af dess provinser Zealand består uteslutande af små öar, åtskiljda genom en mängd kanaler, hvilkas vatten upptagas at Schelde och andra floder, och sköljas vestra kusterna af hafvet. I tolfte århundradet voro dessa öar mycket mindre till storlek, men flera till antalet, och man började der tidigt med igenfyllningar och till och med vallars anläggning; men särdeles i nyare tid har förändringen af landets utseende varit märkbar, genom storartade arbeten för att skydda detsamma för hafvets och annat vatten. Företaget har krönts med den största framgång. Ännu flera exempel: Vid medlet af 15:de århundradet bestodo Goeree och Overflakkee (likaledes i Holland) af flera smärre öar, innehållande tillsammans 10,000 acres. Genom indelning och successiv torrläggning har man nu framför sig en enda ö med 60,000, säger sextiotusen, acres väl odlad och fruktbar jord. För några få år sedan köpte en engelsman för en lapprissumma en liten ö, som vid flodtiden stod j under vatten, men vid ebb blef nästan torr. Han omgaf sin lilia ö med en jordvall af 30 fots bredd i botten, 7 fot hög och 4 fot bred ofvanpå. Denna vall af omkring 272 engelska mils längd omslöt nu ön, med undantag af en 70 fot bred kanal å dess midt, der tidvattnet hade tillfälle att inoch utflyta. Man insåg snart att äfven denna öppning måste tilltäppas och igenfyllde densamma med mudder och jord. Men hafvet bortsköljde gång efter annan hvad som ditlades, och man måste nedslå derutanför dubbla pålrader samt stampa lera emellan. Detta gjorde tillfyllest. Etter band såg man den herrligaste vegetation uppstå på den lilla ön, villor och andra hus byggas, och ej mindre än 300 acres bördig jord hade af en enda företagsam man inkräktats, man kan nästan säga på hafvets område. . Uttorkningen af Harlemersjön är ett af de stö sta bevisen på hvad mensklig kraft och ihärd het förmår, och innebär, på samma gång den utgör en seger för menniskosnillet, en profetia för den tramtida omgestaltningen af jordens utseende, då befolkningen öfver allt på jorden ernått den höga ståndpunkt, som den redan har i Holland. Man hade här en sjö, 15 engelska mil lång och högst 7 mil bred. , Hvilken massa jordbrukare skulle icke här få sysselsättning, om sjön endast kunde uttorkas! yttrade en gång en företagsam holländare. Tvifvelsmålet var nog befogadt, ty det land, som här var i fråga, låg under det närgränsande hafvets yta. ,Man måste pumpa det läns, sade någon. Pumpa det läns! invände den korttänkte och skakade betänkligt hufvudet vid uttalandet af en så absurd ide. Och likväl sattes i Maj månad 1848 trerne väldiga ångmaskiner i gång, som hvardera på dygnet uppfordrade 1 million tons vatten, och se! i Oktober 1852 var sjön förvandlad till torr mark. Der fordom skeppen plöjde sin väg och fisken muntert tumlade om, resa sig nu trefliga bostäder, finnas nu odlade tält och en välbergad befolkning af mer än 5,000 personer. Man föreslår redan att uttorka den i samma land och trakt befintliga Zuyder Zee, som har en yta af 2,000 engelska qvadratmil. Tiden torde icke heller vara så aflägsen, då man kommer att värdera Erie-sjöns (Amerika) botten högre än dess vatten, ehuru detta så väsendtligt underlättar kommunikationerna och bereder stora förmåner. Man säger då endast till vattnet: Marsch! och det försvinner, lemnande åt tusentals idoga armar rika tillfällen till bergning såsom jordbrukare. Det största djup i Erie-sjön är ju endast 270 fot, och uttorkningen skall, relatift taladt, bli ett lätt arbete. På lika sätt kan man tänka sig, att de stora vattnen Michigan och Lake Superior i framtiden skola från kartan försvinna, för att åt en ökad befolkning gifva utrymme och odlingstillfällen. Författarens anmärkningar rörande de förändrade klimatiska förhållandena inom den historiska