Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 maj 1869, sida 2

Denna beständiga ensamhet, denna afsöndring från umgänget med andra menniskor utplånade hastigt det välgörande inflytande, som han rönt under den sista delen af sin resa. Hans grubblerier togo åter öfverhanden, och han befann sig på bästa väg att blifva en menniskofiende. Till och med det ändamål, hvarför han hade uppsökt staten Michigan, förlorade sin höga betydelse för honom. Med en viss motvilja tänkte han på sin föresats, att i de serskildta rättsdistrikten efterforska de antecknade köpekontrakten af jord vid den af honom förmodade tidpunkten, samt att noga pröfva alla de namn, som började med J. Äfven föreföll ön Mackinav honom som den minst lämpliga punkt för hans forskningar, och emedan ångbåtar inträffade minst två gånger i veckan efter sjöfartens öppnande, så mognade det beslutet hos honom, att snart utbyta sin afskiljda vistelseort mot en större stad. Endast den svaga förhoppningen, att slutligen erhålla någon underrättelse från Mac Ivors qvarn, föranledde honom att ännu uppskjuta sin afresa. Han hade ej heller bestämt sig rörande sitt nästa mål. Stundom uppstod den tanken hos honom att vända civilisationen ryggen, för att bland den fjerran vesterns pelsjägare finna den ro, som han hitintills förgäfves hade sökt. Med nedlutadt hufvud vandrade han en eftermiddag på en stig, som i östlig riktning från värdshuset slingrade sig mellan öns höga, branta klippor och Hurons klara vågor, utefter den smala stranden. Redan ofta hade han valt denna väg under sina ensamma promenader; de be