Fattigvärdsstyrelsen älskar tro, att klagandernes framställning icke skett af klanderbegärutan af almening; men denna sednare ensamt för sig har ingalunda berättigat till det tagna steget; och Styrelsen anser sig här böra utur en för 40 år sedan i tryck meddelad fransysk prisskrift om .välgörandet till dess grundsatser, olika verkningssätt och inflytande på sederna och samhällslifvet, anöra följande, uti förevarande fall särdeles tänkvärda yttrande: , Vore välgörandet endast känslans sak, så kunde intet vara lättare, än att i stöd derutaf beteckna den bana som borde följas. Det bekofdes, öfverallt der vi skåda behof af hjelp, blott att med hängifvenhet för vår första känsla af medlidande ögonblickligt hjelpa, utan utt bekymra oss om de fjermare verkningarne af vårt biständ, särdeles i afseende på de af oss understödde personernes moralitet. VYåra välgerningar skulle blott afmåtas efter vår medkänsla. Li som vid alla menskliga handlingar, så måste äfven vid rälgorandel förnuftet vara vår ledare. Hvilken skillnad emellan den öfrertänhta välgörenheten och det oöfverlagda medlidandet! Ingenstädes är det nödigare att låta förnuftet upplysa vår väg, än der hrarest vi inblanda oss ga våra medmenniskors lefnadaförhållanden och taga ett främmande odes vexlingar under vårt hägn. Välgörandet är ett slags förmynderskap, och de enklaste begrepp af sedlighet förbjuda oss att genom öfverdåd och okunnighet äfventyra detta maktpåliggande värfs pligter. Göteborg den April 1859. Å M. Nyström. II. J. Ekebe Jac. Löfmark. Oscar Andrån. Conrad Ilamberg. Gustaf Peterson. F. O. Stromman. J. P. Lindell. . G. Hagman. A. F. Roempke. And. O. Xorlund. A. J. Svensson. J. Bergström. P. Möller. IL. A. Andersson. J. N. Börjesson. L. A. Gabrielsson