Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1869, sida 3

ty pröfningen af det ,,tillbörliga tillhör styrelsen, och att förnöjsamhet med dess åtgöranden gent emot den fattige icke alltid står att finna, det får styrelsen icke låta gå sig till sinnet, och — så borde äfven klaganderne. De af klaganderne anförda ,,obestridliga sanningar, att hjelpsökande icke blifvit af fogdarne undersökte, i följd hvaraf allt understöd uteblifvit, m. m., m. m., måste styrelsen, med kännedom om dess underordnade tjenstemäns och betjentes nit, osparda möda och välvilja för de fattige, alldeles tillbakavisa, förbehållande sig att hädanetter såsom hittills pröfva hvad som må vara den rätta hjelpen. Kunde styrelsen i detta fall påräkna ett verkligt bistånd af klaganderne, skulle styrelsens möda och omsorger i många fall lättas; men styrelsen vågar icke hoppas derpå, och detta så mycket mindre som åt en af klaganderne förgäfves erbjudits matpoletter till utdelning här och hvar i kojorna, dervid svaret blef: ,.Är det ej nog att jag skall vara sattigläkare; skall jag derjemte vara fattigfogde: Klaganderne hafva vidare anfört några exempel på utdelad hjelp, och genom anvisning inom parentes satt styrelsen i tillfälle att närmare undersöka förhållandet. Styrelsen vill nu emellertid upplysa: till exemplet 1, att den omnämnda familjen bekommit icke blott matpoletter till vida större antal än klagandena anfört, utan äfven ved och penningar; till exemplet 2, att den familjen, förutom matpoletter, åtnjutit ordinarie understöd af 20 bk. bröd och 2 rdr 50 öre kontant månadtligen, jemte det att tre barn erhålla mat under skolgången; till exemplet 3, att den omnämnda, af mannen öfvergifna hustrun, har sin försörjningsort annorstädes, och att den kommun hon tillhör anmodat fattigvårdsstyrelsen om hennes hemsändande, men att hon icke vill lefva samman med mannen, utan anmodat fattigvärdsstyrelsen att förfråga, huruvida hon ej kunde få här qvarbo och erhålla understöd. hvilken anmodan styrelsen efterkommit, änna afbidande svar derå, hvaremellertid styrelsen icke egt att belasta denna stad med hennes vidare understödjande. till exemplet 4, att, sedan fattigvärdsstyrelsen genom anslag i folkskolorna erinrat de barn, som af fattigvården undså middagsmat, att denna förplägning vore förenad med vilkoret, att de ej finge kringstryka och tigga, styrelsen, som ej ville låta förbudet vara en död bokstaf, vid ett tillfälle under vintren lät en förmiddag genom fogdarne anställa spaning å gatorna, hvarvid omkring 201 barn anhöllos och till försörjningshuset affördes. Sedan barnen der blifvit af domprosten m. m. d:r I Wieselgren, som tillfälligtvis var närvarande, allvarligt och välvilligt undervisade om vådan och följderna af tiggeriet, förhördes de hvar för sig af styrelsens ordförande, dervid det likväl befanns, att flera af barnen ej åtnjöto förmånen af mat i kolan. För de barn åter, som egde denna förmån, indrogs den under några dagar; och ehuru klaganderna anse denna åtgärd icke kunna kallas ren lämplig eller ens en human sparsamhet, vågar fattigvårdsstyrelsen dock tro, både att den i gillas af det stora flertalet tänkande samhällsmedlemmar, och att den jemväl bör för barnen sjelfva medföra gagnande verkan. Klagandernes nästa punkt innefattar det bestämda yttrande, att styrelsen under denna vinter för många personer indragit den hyreshjelp. som förr gifvits dem. Då dessa många personer, eller I ens några af dem, icke angifvits, kan styrelsen; icke känna hvilka eller hvem som menas; men af den här förut meddelade jemförelse emellan utgifterna under 1:a qvartalet nästlidet år och samma period det innevarande visar sig, att i kontanter utlemnats 1, 755 rdr mera innevarande år än det nästförflutrna. Äfven härutinnan synas klaganderne således grunda sin klagan på hörsagor, rörande hvilka de med bra litet besvär kunnat och bordt närmare göra sig underrättade hos vederbörande tjensteman, hvilken föga besvärliga åtgärd de emellertid underlåtit. En lika underlåtenhet, att taga reda på verkliga förhållandet, förråda klagandena äfven derutinnan, att de säga, det matutdelning sker endast två gånger i veckan. Förhållandet är, att matpoletter, berättigande till mat i sopphusen, i allmänhet utdelas endast å två dagar hvarje vecka, men att för de poletter, som då erhållas, mat kan under hvarje söcknedag kemtas å sopphusen eller der förtäras. Denna polettutdelmmg, som är åt ombudsmännen anförtrodd, är ingalunda en lätt sak; och ehuru födan är både välsmakande och närande, saknas icke exempel derpå, att poletter tillbakalemnas, om den sökande anser sig icke tillfredsställd med antalet af dem, som tilldelas honom, samt att mat, som hemtats i sopphusen, s. jes såsom svinmat för åtkomst af penningar till änvin. Matutdelningen mot poletter är emellertid icke något ordinarie, utan ett tillfälligt understöd, hvarmed icke afses annat än att till någon del hjelpa de behöfvande. Det har från 34. 152 stycken år 1860 stigit till 106,262 år 1868. Man kan således, i likhet med klaganderne, icke lämpligen orda om en skedd indragning i detta hänseende; och då klaganderne medgifva riktigheten utaf de af styrelsen i den till allmänheten under vintern riktade uppmaning uttalade principer, samt styrelsen har deras praktiska tillämpning sig anförtrodd, förefaller klandret äfven i denna del stå mindre väl tillsammans med godkännandet af principerne. Vidare komma klaganderne fram med påståen