Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1869, sida 2

Eva i stället för Fortis, som ännu icke visste hvad han skulle tänka om denne gamle skotte i sin höglandskostym. Från Tyskland, upprepade säckpiparen doft och lät sitt hufvud sjunka mot bröstet, — från Tyskland; — nej, — det är inte möjligt, — och den förirrade fogeln har ju återfunnit nästet. — Kom, gode Rob, vi böra inte dröja för länge, mamma väntar på oss, tog mrs Burton nu till ordet, — luften är kall, låt oss gå ombord, så att jag kan bereda min lille gosse ett varmt läger. — Ja, låt oss skynda, återtog högländaren och uppreste sig till hela sin längd, — er mor väntar, och äfven han väntar otåligt. — Hvem? frågade Eva öfverraskad. Men säckpiparen svarade ej mera, utan gick ned till kanoen och gjorde i ordning till affärden. Tigande följde hela sällskapet efter honom, och alla biträdde att förhjelpa de båda systrarne in i den ranka farkosten. Innan kanoen stötte ut, räckte Eva ännu en gång sin hand åt Fortis. — Vi träffas på Mac Ivors qvarn, utropade hon hjertligt, hvarefter hon helt atmätt tog afsked af officeren. Mrs Burton följde hennes exempel, och styrd af Frolics erfarna hand, ilade kanoen bort mot jakten nästan utan att efterlemna något spår på den lugna vattenytan. (Forts.)