Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1869, sida 1

Riksdagsbref. XXIV. Stockholm den I Maj. Såsom man kunde förutse, uppstodo inom riksdagen, särdeles inom andra kammaren, uti Fredagens förmiddagsplenum lifliga debatter?rörande det åter framlagda förslaget till normalstat för tjenstemän och betjening vid statens jernvägstrafik. Trots den tydligt uttalade meningen vid förra riksdagen, hade trafikstyrelsen ej velat uppgifva sin förra plan attj ordna jernvägsförvaltningen på distrikter, i det för de nu existerande banorna 3:ne distriktchefer med byråer skulle anställas. Regeringen hade velat lemna frågan mer öppen om öfvervakningen af linien på detta eller annat sätt, och hade derför begärt att 15,000 rdr skulle i detta hänseende ställas till trafikstyrelsens förfogande. Statsutskottets majoritet hade tillstyrkt distriktchefernas anställande, med nedsättning af beloppet till 12,000 rdr. Debatten öppnades i andra kammaren af frih. Liljencrantz, som fordrade, i ett väl motiveradt anförande, dels attintet anslag vare sig öppet eller förstucket skulle utgå till distriktcheferna, dels att ett nytt departement inom styrelsen skulle upprättas för den rörliga materielen (maskindepartement), dels ock att den närvarande byråchefens och statistikerns tjensteriskulle indragas. — Denna mening delades ock af hr Key, utom hvad som rörde byråchefen, för hvilken hr Key syntes hafva fattat en synnerlig ömhet, hvilket visar att hr Key ej är oemottaglig för fagert tal. Hr Hedlund instämde helt och hållet med hr Liljencrantz. Någon talare för trafikstyrelsen, förtrolig med ämnet, fanns icke inom kammaren, utom chefen för civildepartementet, som här hade det otacksamma värfvet att försvara en förlorad sak. — Hr Björck formulerade förslaget till ett beslut, som rörde endast distriktchefsplatsernas förkastande samt upprättande af det nya departementet, lemnande byråchefen och statistikern oberörda, och med hr Björck förenade sig sedermera hr Hedlund, som befarade, att ett beslut från riksdagens sida att indraga byråchefen och statistikern, blott på tvenne talares ord, utan styrelsens hörande, vore alltför våldsamt, om också saken i och för sig vore än så riktig. Vid anställd votering om kontraproposition segrade frih. Liljenerantz förslag mot hr Björcks, och blef detta förra förslag äfven antaget i hufvudvoteringen. Då första kammaren stannat väsentligen vid Kongl. Maj:ts proposition, uppstår nu sammansatt votering om de båda meningarne. Segrar andra kammarens mening, torde deraf följa en hel revolution inom jernvägsstyrelsen. Detta rörande sjelfva saken. Under debatten inträffade en episod af något hetsig beskaffenhet, hvarom den bästa berättelsen stått att läsa i Dagl. Alleh:a. Det var frih, Gripenstedt, som gaf anledning till affären, i det han anförde hurusom en brochyrförfattare uppträdt med en kritik af en utaf trufikstyrelsen författad promemoria, hvari visades förhållandet mellan svenska stats-jernvägarnes inkomster och utgifter, jemförda med samma förhållanden vid åtskilliga trämmande jernvägar, hvaraf framgick, att ekonomien hos oss vore mycket fördelaktig. Den kritik, som häröfver blifvit gjord, hade framkallat en motkritik från trafikstyrelsens sida, hvari den kritiserande brochyrförsattaren öfverbevisas om svåra misstag i sakuppgifter. En sådan författare, slutade frih. G., vore ej förtjent af något förtroende, då hans förfarande endast kunde förklaras af antingen lättsinne, eller afsigt att vilseleda. Hr Key förklarade då att han vore brochyrförfattaren; ansåg frih. G. hafva gjort sig skyldig till en personlig avtack, hvartill man saknade motstycke i vår riksdagshistoria, och var förvissad, att om han äfven saknade frih. G:s förtroende, hvilket han ej eftersträfvat och hvarpå han ej satte något värde, så hade han ej förverkat andras förtroende. (Den paus, hvarmed hr Key afvaktade kammarens svar på denna hemställan, belönades med några bifallsrop). Friherre G. blef, såsom man lätt finner, icke skyldig sin vedersakare svaret. Han erinrade, att han talat om brochyrtörfattaren, men ej om hr Key; att han varit många gånger föremål för hr Keys personliga anfall, i det han blifvit kallad först blomstermålare och sedermera fruktmålare, kunnande möjligen komma att stiga i graderna till djurmålare eller porträttmålare. Men icke ville han begagna de blomster, hvarmed hr Key smyckat svenska språket, med sitt tal om ,,björndans, om ,,oxdrifter af fördomar frihandels-slagtareknif