Museck t:0UHOtec nåhnes oppet från kl. 1—2 C. ma. Ilalienska Öperan. Representationerna af Gounods ,,Faust förl. Tisdag och Thorsdag samt i gär hafva, isynnerhet de första 2:ne, haft att uppvisa i det närmaste fulla hus. Libretton är. såsom bekant, bearbetad efter Goethes Faust. I operan är det dock företrädesvis blott hos Margaretha, som de ursprungliga dragen blifvit bibehållna, och man har på grund häraf flerestädes i Tyskland gifvit operan titeln ,, Margaretha eller ,,Gretchen, för att derigenom angilva skilnaden emellan Goethes odödliga dikt , Faust och textboken till den gounodska operan. Margarethas parti, som vid första representationen utfördes af fröken Holmberg, har vid de sista 2:ne innehafts af fru Marinoni. Partiet ligger på sina ställen icke rätt väl till för fröken H:s röst, likasom icke heller hennes figur torde vara så alldeles passande för den ,,Gretchen, man här älskar att föreställa sig, men välljudet i fröken H:s stämma, hen nes vårdade, musikaliskt och ofta nog ä ven dramatiskt uttrycksfulla sång i förening med det okonstlade och värdiga i hennes uppträdande i öfrigt väckte publikens sympatier i ganska hög grad. Såsom det i vokalt hänseende utmärktaste af hvad som vid första representationen presterades torde man utan tvifvel kunna beteckna fröken, H:s utförande af Margarethas i nordisk ton hållna ballad itredje akten. Att fru Marinoni skulle blifva en älsklig Margaretha var att förutse; dock torde hennes återgifvande af partiets dramatiska del i dess skiftningar af jungfrulig tillbakadragenhet, vaknande passion, gnagande ånger och marterande själsqval icke kunna tillerkännas något högre konsträrligt värde, likasom icke heller hennes röstresurser äro för partiet tillräckliga. Icke desto mindre hade fru M. lyckade momenter och var i toilettscenen serdeles intagande. Inledningsdrillen till valsen hade dock, såsom icke alldeles korrekt, kunnat saklöst blifva borta. — Herr Garcias Mefisto har på förhand låtit mycket tala om sig, och man afvaktade derföre hans uppträdande i denna roll med ett visst intresse. Hade man af hr G. väntat sig en Mefisto efter Goethes teckning, så blef man härutinnan besviken. Af det ironiska element, den blandning af humor, godmodighet och satir, som utgöra grunddragen hos Goethes Mefisto, fanns i hr Garcias framställning snart sagdt intet. Hr G:s Mefisto är en personifikation af en lössläppt sannskyldig mörkrets furste. I maskering, mimik, åtbörder, öronslitande hinskratt, framhvästa toner 0. s. v, ett inbegrepp af sataniska egenskaper, tyckes hr Garcias Mefisto snarare vilja beherrska sitt offer genom rå kraft än genom att medelst befordrande af de hos Faust uppkomna sinnliga förvillelser tillvälla sig herraväldet öfver hans själ och såmedelst bringa honom till afgrundens rand. Det vidriga uti Mefistos uppträdande i kyrkscenen har flerestädes föranledt till att dämonen här icke synes, utan blott höres — ett arrangement, som i betraktande af hr G:s raffineradt diaboliska framställning här bordt ur estetisk synpunkt ega rum. Hvad man emellertid icke kan frånkänna hr Garcia är ett i enlighet med hans uppfattning konseqvent och om skådespelaretalang vittnande genomförande af rollen. Med en röst af föga omfång och volym åt djupet till går hr G. icke rätt väl i land med utförandet af sånghartiet. — Herr Sabattinis bemödanden såsom Faust hafva väl icke krönts med afgjord framgång, men böra derföre icke heller underskattas. Långsläpigheten af ett i vissa nummer, t. ex. kavatinan i tredje akten, något för långsamt tempo förmildras ingalunda genom hr S:s svaghet för anbringandet af ett oftast omotiveradt tenuto på enskilda toner. — Herr Guadagnini är en förträfflig Valentin, och fröken Cari har i Siebels lilla parti firat en glänsande triumf. Körerna hafva gått ganska bra och orkestern har gjort sitt bästa. Uppsättningen har hvad det dekorativa och de sceniska anordningarne i allmänhet beträffar varit underlägsen det som under den tyska operasejouren presterades. Så hafva bland annat valpurgisnattens scenerier och den praktfulla bacchanalen nu blifvit uteslutna. Till sin musik innehållande åtskilliga för flertalet af det italienska operasällskapets artister främmadartade elementer, kan i Gounods ,,Faust icke sägas hafva af detta sällskap blifvit gifven Jika lyckadt som de 1 I 1 verdiska operorna. Sm.