Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1869, sida 2

den 1 Juli 19573 till den 1 Juli 1876 tillverknincen endast ålägges en skatt, motsvarande 1 5 (0,2). från och med den 1 Juli 1576 till den 1 Juli 1579 25 (0,4), från och med den 1 Juli 1879 till d 1 Juli 1882 3; (0,6) samt från och med den 1 Juii 1852 till den 1 Juli 1585 (0., S), allt af vid dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln gällande holländska standard. 3:0 att den beskattningspligtiga sockerqvantiteten bestämmes på det sätt, att sedan den till sockerberedning afsedda hvitbetssatt blirvit uppmätt och dess specifika vigt utrönt medelst densimeter, afkomsten i socker för hvarje 100 kannor saft och hvarje grad af densimetern vid en temperatur a; — 15 grader Celsius beräknas till 9233, samt in att hos K. lia, att IK. DH utfärda allmän författning i öfveren es dels tämmelse med förestående beslut, dels ock låta utarbeta och för nästa riksdag framlägga förslag till de reglementariska stadganden, hvilka i och för tillämpningen af och kontrollen öfver den föreslagna beskattoin gen anses erforderliga. Inom första kammaren der, på sätt redan rats, diskussionen om detta ämne utsträcktes in aftonen, yppade sig först någon meningsskiljaktighet rörande töredragningssättet. Det beslöts dock omsider, att utskottets förslag borde i sin helhet föredragas och diskuteras. Härefter uppträdde först hr v. Geijer, hvilken, hufvudsakligen instämmande i de af utskottet uttalade åsigter, dock föreställde sig, att betänkligheter torde komma att uppstå mot antagandet af utskottets förslag, att riksdagen för en längre följd af år skulle bestämma rörande beskattningen at hvitbetssockerfabrikationen, och derför nu framställde följande förslag: att 1 agen ville förklara, att tillverkningen af hvitbetssocker inom landet skall älagg skild beskattning i förhållande till införseltullen å utländskt råsocker, hvilken heskattning riksdagen anser icke böra vidtaga förr än från och med den 1 Juli 1573; samt att riksdagen ville, med anmälan härom, hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes, innan tiden för denna beskattning sålunda inträder, låta utarbeta och för riksdagen framlägga ej allenast närmare förslag angående skattens utgörande enligt sådan grund, att den må å afkomsten i hvitl tssocker I beräknas till belopp, som under den första skattetiden motsvarar endast en mindre och sedermera en progressivt ökad andel af då gällande tullsats å utländskt råsocker, utan ock, i sammanhang dermed, förslag till de reglementariska stadganden, hvilka i och för tillämpning af och kontroll öfver den nämnda beskattningen tinnas erforderlig: (irefve G. Posse gillade i allo utskottets förslag. Utskottet hade i hans tycke valt en serdeles lye lig medelväg, genom att ställa sig emellan de ba ytterligheterna samt föreslå accis men progressivt. yIn medio consistit virtus slutade talaren och förordade varmt bifall till förslaget, som otvitvelaktigt komme att medföra ett fördelaktigt infly-; tande å så väl ifrågavarande produktion som vårt jordbruk. Afven hr Arrhenius förklarade sig nöjd med utskottet, ehuru detsamma ej ansett sig kunna förorda den utsträckning åt skattefriheten, som talaren i sin vid denna riksdag framlagda motion föreslagit. En väsentlig fördel vore alltid att få saken på det klara och komma ifrån den syi och ohållbara ställning, hvari denna fråga för det närvarande befunne sig. Ovissheten om huru beskattningsfrågan skulle komma att afgöras, hade nemligen otvifvelaktigt athållit åtskilliga kapitaloch jordegare. som eljest der kunde vara huade, att inlåta på denna sabrikation. Detta hinder skulle nu uudanrödjas genom antagande at: utskottets förslag, hvilket talaren alltså förordade, och detta så mycket mer, som åtskilliga betydande jordbrukare skristligen inför honom förklarat sin fullkomliga belåtenhet med frågans lösande på det af utskottet föreslagna sättet. Vidare talade hrr Bennich, Hallenborg, grefve 11. A. Hamilton och hr Rydin — hvilken sistnämnde bestämdt uttalade sig för riksdagens iträgasatta betogenhet att bestämma en beskattning för flera år — för bifall till utskottets förslag, som vore uppgjordt med fästadt afseende så val A4 behörig omsorg för statsverkets inkomster, som denna närings behof af uppmuntran och säkerhet. Hr Ch. Dickson anmärkte mot första momentet, att dess formulering skulle kunna leda derhän, att nu ifrågasatta lagstadgande komme att gälla endast sådant socker, som af hvitbetor tillverkas. : Talaren önskade derför den ändring af detta moment att, i stället för ordet ,,bvitbetssocker, sattes socker af hvitbetor eller andra organiska ämnen. I afseende å skattefriheten föreslogs, att; den blott skulle räcka ett år, eller till den 1 Juli 1870, hvarefter den successiva beskattningen borde vidtaga och hvartannat år ökas med en femtedel, !. så att tillverkningsskatten den 1 Juli 1878 ntt sitt maximum, eller fyra femtedelar af den då utgående tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än Å 18 af den iverldsbandeln gällande hol-: ländska standard. Då emellertid under diskussionens gång ingen biträdde dessa yrkanden, blefvo desamma sedermera af talaren återkallade. Hr Berlin uttalade i ett längre föredrag ätskilj liga betänkligheter mot utskottets förslag, säväl om beskattningsgrunderna som rörande sättet för i bestämmandet af den skattepligtiga sockerqvantiteten, samt kunde ej heller gilla, att riksdagen inläte sig i så minutiösa detaljer, som utskottet föreslagit. Sådant borde ötverlemnas åt regerinen. kh Grefve C. G. Mörner föreslog följande beslut: att riksdagen måtte hos K. M:t anmäla sitt beslut derom, att hvitbetssockertillverkningen ej må åläggas beskattning förr än efter utgången af 1575 samt begära ej mindre, att K. M:t genom utfåt dande af kungörelse måtte å detta beslut meddela sanktion, än äfven inom sagde tid låta utarbeta! och för riksdagen framlägga förslag till beskattingsgrunder och behöfliga reglementariska m. fl. reskrister, allt lämpadt efter tillverkningens ständpunkt vid denna tid. Grefve Hen. Hamilton gjorde både mot utskottet och reservanterne den anmärkning, att de framställt i form af positivt beslut, hvad som blott bort uttalas som en åsigt. I öfverensstämmelse härmed föreslog ock grefve IIamilton, att riksdagen bör uttala sin äsigt derom, att särskild beskattning å hvitbetssockerfabrikationen bör ega rum intill den 1 Juli 1873; samt att riksdagen, jemte anmälan hos K. M:t af denna åsigt, må anhålla, det K. M:t täcktes tiga i öfvervägande, i! hvad mån behörigt afseence å statsinkomsterna fordrar särskild sådan beskattning, samt att till 1572 års riksdag framlägga det förslag, som kan finnas lämpligt. Frih. Sprengtporten yrkade afslag å hela förslaget; likaså hr Odelberg, som ifrigt protesterade mot hvarje åtgärd, afseende att beskatta någon gren af jordbruket. Sistnämnde talare förklarade dock slutligen, att, om något af de olika yrkandena vore att föredraga, gällde detta grefve Mörners. Hr Schartau begärde först återremiss, men anslöt sig sedermera till grefve Mörners förslag, i hvilket äfven hr Brun, och, om referenten rätt uppfattade det, hr Wårn instämde. Gretve af Ugglas skulle varit böjd att yrka godkännande af I mom. i utskottets förslag, samt i öfrigt en anhållan hos K. M:t att framlägga förslag till alla behöfliga närmare bestämmelser. Med afseende derpå, att redan en mängd olika yrkanden framkommit och talaren ej ville öka dessas antal, inskränkte han sig till att instämma med grefve Hen. Hamilton, hvars förslag äfven slutligen hr von Geijer förklarade sig sinnad biträda. Frih. A. C. Raab formulerade sitt yrkande derhän, att utskottets förslag, med uteslutande af 3:dje momentet, måtte vinna kammarens godkännande. För att komma till definitivt beslut erfordrades renne voteringar. I första voteringen erhöll grefve Mörners förslag 39 samt frih. Raabs 51 röster, hvadan det sednare antogs som kontraproposition mot bifall till utskottets förslag. Detta sistnämnda godkändes i hufvudvoteringen med 51 röster not 41. Andra kammaren fattade sitt beslut i frågan efer närmare tvenne timmars diskussion, derunder mycket skiljaktiga meningar rådde om och huru lenna nya industri borde beskattas. En reservant not utskottets förslag, hr P. Ericsson, yrkade att detsamma måtte förcastas, dels emedan han ansåg den ifrågasatta bekattningan onåädig onrh dale darfära art han ha HH 8 — —