Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1869, sida 1

— -— Från England. (Torresp. till Handelstidningen): London i slutet af April 1869. Ännu pågår diskussionen om irländska kyrkobillen med oförminskad kraft, och den torde ytterligare uttänjas betydligt, emedan ,vår vän Dizy. svårtinsjuknati gikt. De konservativa hafva otur, ty utom denne deras föreslagne Ulysses har äfven deras Nestor, lord Derby, måst af samma orsak lemna stridsplatsen. Dertill kommer, att Derbys son, lord Stanley, förre utrikesministern, insjuknat i rheumatism. Men denne sistnämnde, J som, på grund af arsj och anor, skulle vara torypartiets ledare, när sadern ej mer kan vara det, är det dock i verkligheten icke. Det anseende och den talang chefen för ett stort och inflytelserikt parti bör ega saknar han ingalunda, han är tvärtom en af Englands högst begåfvade politiske män. Men torypartiet saknar hos honom sin anda. Han står kall gentemot de åsigter, som uppbäras af de sanastiske kämparne för det bestående elser tillbakagående. Man anar, så vän som siende, att det endast är undseende för I fadren som qvarhåller honom i det läger, der han nu befinner sig, och att han en dag Iskall fstå inför nationen Såsom smedlem af en frisinnad ministåre. Hvad som gjort det för honom omöjligt att blifva den äk: Ita tory, hvartill han uppfostrats, är den djupa känsla af rättvisa och billighet, som utgör hans karakters grundval, och den sunda blick, som ser förtjensterna och selen å ömse sidor. Detta klara förstånd gör, att han hyllar framåtskridandet, der det verkligen är ett sådant, och icke försvarar det bestående i de punkter, som utgöra lyten. Älskad och vördad är han af alla utan hänseende till partifärger. — Sjelfva den irländska frågan är nu, uppsriktigt sagdt, så ventilerad, att man hunnit blifva trött dervid och längtar efter slutet. Det är de stackars tidningsrefesrenternas hårda lott att följa debattens saldra minsta detaljer med oförminskad uppmärksamhet, för att allmänheten skall kunna göra sig ett sammandrag af det hela. Man talar numera icke mycket om kyrkofrågan, helst man väntar dess lyckliga lösning. Desto mera talar man om en annan politisk företeelse, nemligen hr Lowes budget. Denna företeelse är verkligen af det lysande slaget. Stora besparingar äro verkställda, stora förbättringar äro gjorda och komma att göras med mindre kostnader än hitintills; men icke förty måste, i anseende till en föregående förvaltnings synder, de smärre skattdragande bereda sig på att i Januari 1870 utbetala en fyrdubbelt större summa än förr. Detta torde dock betyda mindre, ty om ej alla tecken bedraga, är det nu slut på den stockning i handel och vandel, som herrskat nära tre år. Öfverallt vaknande lif och rörelse. På verkstäderna antages dagliger ett ökadt antal arbetare. Dagspenningen är naturligtvis ännu låg, men lofvar att stiga och gör det säkerligen, om utvandringen fortgår med samma fart som nt. Jag har föret omtalat, huru enskilda sällskap härstädes på allt sätt uppmuntra och befrämja utvandringen, isynnerhet af gifta arbetare, som till största delen sändas till Kanada. Dessutom bekostar regeringen med sina transportångare fri resa för en massa arbetare, som varit anstälda vid dess verkstäder i Woolwich och chathlam. Af sparsamhetsskäl äro dessa verkstäder nu stängda, och det arbete, som ålegat dem, anförtros åt enskilda firmor. Det är de grofva underslefven, som bragt statens verkstäder i misskredit. På tal om utvandring måste jag med ledsnad meddela, att emigrantströmmen från Sverge är så påtryckande, att äfven de ångare, som gå på London, hatva att medtaga en massa utflyttande, som befordras härifrån öfver Liverpool till Amerika. Med det eleganta och i alla afseenden väl utrustade ångfartyget, Prins Oscar ankommo 170 personer tör några dagar sedan hit. Jag samtalade med flera af dessa mina landsmän. Alla berömde de bemötandet ombord. Men törgäfves hoppades jag få höra ett ord af kärlek och tillgifvenhet för fosterjorden, som de lemnat bakom sig. Jag förde samtalet åt detta håll, men kunde beklagligtvis icke upptäcka ett spår af saknad eller varmare känslor för det land, der deras vagga stått, eller det samhälle, som de tillhört. Alla sågo de, emot framtiden; mot det förflutna voro de likgiltiga, om icke gramse. Måtte a framt:4sbägringarne icke gäcka dem allty för grymt! Ddrottning Victoria med hosvet har i al dessa dagar flyttat till Osborne, för att I njuta sjöluft. Prinsen af Wales med gemål har besökt Athens minnesrika ängder och gjort sig underkunnig om Akropolis sloch andra det athenska folkväldets herrnI. 1 Kanctantinonel har det