— Ja, miss Eva, svarade Fortis hastigt för att ej åter framkalla de hotande frågorna angående sitt namn. — Jag har hitintills ansett namnet Fortis endast som ert förnamn. — Det är mitt tillnamn, återtog Fortis och om ej skymningen dolt det, skulle Eva hafva märkt att han bleknade. — Det låter inte riktigt tyskt, återtog Eva, — men flera personer kunna bära detta namn här hos oss, och således vore det rådligt att följa härvarande bruk och sätta ert förnamn, eller endast dess begynnelsebokstaf framför ert familjenamn. — Jag skulle likväl endast kunna säga Fortis Fortis, yttrade den unge mannen långsamt. — Det är nog för att hindra en förvexling. För öfrigt gör namnet ingenting till saken. I vår republik byser man icke för ett namn den pietet, som efter hvad jag bört lär vara fallet i Europa. Det händer ofta hos oss att personer ändra sina namn, utan att det väcker någon uppmärksamhet eller minskar den aktning man hyser för personen. Ja, mr F. Fortis, det är karakteristigt för våra amerikanska förbållanden att personen gäller här högre än namnet. — Men hvad tänker ni sjelf rörande denna sak, miss Eva? frågade Fortis med förökadt deltagande, — skulle ni vilja utbyta ert namn mot ett annat, jag menar mot ett annat, som ej stod i något förhållande till er familj? Från Evas läppar ljöd ett melodiskt skratt. DLi frågar besynnerligt, mr Fortis, svarade hon derefter, i det hon ännu kämpade mot ett nytt utbrott af munterhet,