hans blickar voro så sast riktade på dem, som hade han förmått att läsa de vackraste sägner i de hvita skumkammarne, hvilka skarpt afstucko mot de mörka vågorna. — Änhålles höfligast att de herrskaper, som tänka landstiga i Mackinav, hålla sig beredda! utropade nu en svart uppassare i kajutan och ringde derefter hättigt med en klocka. Fortis uppreste sig. Hans blickar föllo på en rad af ljus, hvilka på omkring tusen stegs afstånd omgåfvo en ur vattnet uppdykande svart massa, medan andra ljus högre upp utmärkte fästets läge. — Redan framme? utbrast han förvånad och likasom uppvaknande från en dröm. Det föreföll honom som hade Eva nyss lemnat honom i det hon visat mot den aflägsna ön, och nu låg densamma, jemte afskedet, så nära framför honom. (Forts.)