väntat en öfver lif och död afgörande do: från dem. — IIvad den älskliga flicka yttrade i skämtsam form, vann en djupar betydelse för honom, och för hans sja framstodo bilder så förtrollande och hänförande, ait han nästan måste göra våld på sig för att finna ett svar. — Det är sannt, miss Eva, sade han, — i Europa tänker man annorlunda i detta hänseende, och menniskorna der hafva mycket svårt att befria sig från sina fördomar, det vill säga vissa kretsar af befolkningen. — Likasom hos oss, inföll Eva och steg upp, — äfven här har bildat sig en penningearistokrati, som gerna ville tillvälla sig åtskilliga företräden framför sina medborgare, ifall dessa skulle tillåta det. — Men, tillade hon och atbröt detta samtalsämne, — derborta ligger Mackinaw; inom en halftimma äro vi der, och emedan jag har föga lust att resa till Miiwaukee, och Kate Dale ej dröjer vid Mackinaw en minut längre än som är oundgängligen nödvändigt, måste jag skynda att göra mina förberedelser. Vid landstigningen återse vi väl hvarandra, mr Fortis, kanske äfven i hotellet. I alla fall säger jag er nu farväl, och välkommen i min mors hus. Vid de sista orden räckte hon Fortis sin hand, hvilken den unge mannen tryckte, medan han knappt hörbart yttrade: Vi träffas åter hos er moder! I nästa ögonblick hade hon försvunnit i damkajutan. Himlen hade redan antagit en mörkare färgton, och klarare lyste stjernorna, hvilkas glans den smala månskifvan ännu ej förmådde öfverstråla. a