Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1869, sida 2

för att sända missionärer till alla delar af jorden. SPANIEN. Ett mycket stormigt möte förekom i cortes den 26 April. Presidenten Rivero, som sjelf tillhör det moderat-republikanska partiet, hade under förhandlingarnes gång i det föregående mötet yttrat sig skarpt, emot en medlem af det republikanska, partiet, hvarigenom detta parti — som; vi förut omnämnt — fann sig föranledt att lemna salen. Med anledning häraf väckte några medlemmar af det republikanska partiet i mötet den 26 April förslag om ett misstroendevotum mot Rivero. Deputeraden Martos inlemnade emellrtid ett motförslag, och till följe af de härigenom framkomna upplysningarne förklarade sig republikanerna tillfredsställda och återtogo förslaget. Hela episoden slutade således på det önskligaste sätt; men regeringen synes — under de timmar, då det republikanska partiet icke deltog i förhandlingarne — hafva fruktat betänkliga steg frän detta partis sida. Åtminstone meddelas det, att marskalk Serrano och amiral Topete t. o. m. haft sina adjutanter hos sig, för att — i händelse af behof — genast kunna till vederbörlig ort framföra sina förmäns befallningar. Ett rykte har varit i omlopp, att de begge bröderna Concha (markis del Duero och markis de la Habana), markis Miraflores och Coello y Quesada i Paris utvecklade stor verksamhet för att åstadkomma en fusion af de begge bourbonska grenarne. Detta rykte dementeras på det bestämdaste af ,,Epoca, och markis de la Habana skrifver till ,,Correspondencia: — — då mina fiender tillgripa den osanningen, att jag ämnar upptända inbördes kriget i mitt fådernesland, måste jag bryta min tystnad samt i min brors och mitt namn protestera mot dylika smädelser. De begge stöd, på hvilka Isabella förlitade sig under sin sednaste vistelse i San Sebastian, och bland dem hennes siste minister — Jos Concha representerade till slutet alldeles ensam, utan kolleger, regeringen i Madrid — foga sig alltså i sakernas nya skick, hvilket visserligen är ett glädjande tecken. PORTUGAL. Den 26 April öppnade konungen cortes med ett throntal, som nästan uteslutande berör de financiella förvecklingarne, hvilka onekligen äfven äro både det vigtigaste och det svåraste ämne, som regeringen och landets representation f. n. har. Slafveriets fullständiga afskaffande i de portugisiska kolonierna omtalas såsom nära förestående. Förut har man dels genom lagar, dels genom kungliga förordningar antingen inskränkt slafveriet, eller förberedt dess upphörande. Så har detsamma efterhand blifvit afskaffadt i Macao, på ön S:t Vincent och i en del af Angola i Nedra Guinea. År 1854 blefvo alla statens slafvar frigifna och rättighet till friköpning medgifven åt de andra mot ett af kompromiss bestämdt vederlag, likasom äfven kroppsstraff och familjens åtskiljande blitvit förbjudet. År 1856 blefvo alla barn frigifna, som derefter föddes, och 1858 bestämdes en tiderymd af 20 år (till den 29 April 1878), efter hvilken slafveriet äfven skulle upphöra för de fullvuxna. Nu har man gått ett steg längre och afskaffat sjelfva slafveriet, dock sålunda, att slafvarne intill ofvannämnde dag skola vara underkastade obligatoriskt arbete. Negerslafveriet återstår således nu endast på Cuba, Portorico och i Brasilien. I sistnämnde stat har regeringen likväl på flera sätt tillkännagifvit sin önskan om att så småningom atskaffa detsamma, och hvad de tvenne spanska öarne angår, skall denna fråga komma till diskussion i de spanska cortes, så snart deputerade trån niimnde öar kommit till Madrid och tagit säte i nationalförsamlingen. AFRIKA. Flera franska tidningar innehålla berättelser om de storartade festligheter, hvarmed Suez-kanalen skall öppnas i nästa Augusti månad. Det berättas bland annat, att mer än 3,000 inbjudningar skola utfärdas till Europas monarker och framstående män; att ett praktfullt utstyrdt fartyg i Marseille skall mottaga de gäster, som komma från Vestra Europa, o. s. v. Omkostnaderna för dessa festligheter skola fördelas på vice konungen af Egypten och Suez-kompagniet. I I Dagens post. TYSKLAND. ,Weserzeitung vill veta, att den mycket omtalade Bismarckska noten af den 20 Juli 1866 af den franske ambassadören i Wien, hertig Gramont, på sin tid blifvit meddelad den kejserliga regeringen, sannolikt på bemyndigande af kejsar Na