Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1869, sida 2

som då befann sig i London, serdeles intresserade sig sör honom), samt derifrån vidare till Holland, Sverge (2) och Tyskland. Den varade i tre är. Derefter tillbringade han ett år i skötet af sin familj (i Ryssland) och begaf sig sedermera till Berlin, åtföljd af sin moder och brodren Nikolaus. Denne sistnämnde tog härytterligare pianolektioner för Kullak, hvaremot Anton studerade kontrapunkt för Dehn och lät under tiden ofta höra sig vid hofvet samt hade att glädja sig åt alla konstnärers och konstvänners deltagande. Till följd af fadrens år 1846 inträffade död, måste modren och den yngre brodren återvända till Ryssland, och Anton hänvisades att sörja för sig sjelf. Han vände sig från Berlin till Wien och uppehöll sig der, likasom äfven någon tid i Pressburg, genom att gifva lektioner. 1848 återvände han till Ryssland och kom till Petersburg, der storfurstinnan Helene, intagen af hans spel, utnämnde honom till sin kammarvirtuos och äfven drog försorg om att han utan näringsbekymmer kunde egna sig åt komponerande, som allt mer och mer blifvit hans hufvuduppgift. Från och med 1854 har han upprepade gånger åter besökt Tyskland, Frankrike och England, samt derstädes gjort sina arbeten bekanta. Några år sednare utnämndes han till kapellmästare vid ryska operan i Petersburg, hvilken befattning han dock sedermera lemnade för att blifva direktör för det ryska musiksällskapet och det nyinrättade musik-konservatoriet i Petersburg, men lärer numera äfven hafva afgått från dessa platser. 1860 utnämndes Rubinstein till hedersledamot at filharmoniska sällskapet i London och erhöll samma år såsom ett erkännande af de förtjenster han inlagt i fråga om de musikaliska förhållandena i Petersburg en taktpinne af guld, rikt smyckad med rubiner, diamanter och perlor, i värde uppgående till öfver 1,000 rubel silfver. Rubinstein har utgifvit ett stort antal kompositioner i de mest olikartade riktningar, såsom sinfonier för orkester, pianokonserter, en oktett, stråk-qvartetter, pianotrior, sonater för piano ensamt och för piano med violin, med altviol och violoncell, salongsoch karaktersstycken för piano, bland hvilka ,, Kamennoi Ostrow, en samling af 24 stycken, flera enoch flerstämmiga sånger 0. s. v. Dessutom har han skrifvit operorna ,,Dimitri, ,,Siberiska jägarne, ,, Narren Tom och ,, Hämnden, alla dessa till rysk text. Bland hans öfriga kompositioner nämnas en qvintett för blåsinstrumenter och en för stråkinstrumenter, en konsert-ouvertur m. m., samt operorna , Die Kinder der Haide, uppförd i Wien, och ,,Lalla Rookh, uppförd 1863 i Dresden, samt slutligen hans oratorium ,,Das verlorene Paradies, flerfaldiga gånger uppfördt i Amsterdam, Königsberg m. fl. städer. Rubinsteins kompositioner hafva i likhet med Schumanns och Wagners varit utsatta för de mest stridiga omdömen, allt efter som dessa utgått från entusiastiska beundrare eller från underskattande vedersakare. Numera anses Rubinstein allmänt som en af de mest begåfvade af nutidens tonsättare och ,,om än, säger en aktad konstdomare, , bland den stora mängden af de utaf Rubinstein offentliggjorda tonverk finnes mycket, som han gjort bättre uti att låta ligga qvar i sin pulpet, så finner man deribland många framstående produktioner af i hög grad gällande värde. Att hr Rubinsteins rykte som en af pianots största heroer ingalunda varit öfverdrifvet, derom hade man vid hr R:s förl. gårdag i härv. Frimuraresamhälles solennitetssal gifna konsert tillfälle att göra sig förvissad. Redan en blick på programmet, som uteslutande upptog nummer af de yppersta tonsättare, såsom Händel, Mozart, Beethoven, Liszt, Chopin, Schumann, och Rubinstein, gaf vid handen, att här icke var fråga om någon af dessa moderna klingklangs-virtuoser, hvilkas konstnärlighet företrädesvis går ut på att blända genom utvecklandet af en mirakulös färdighet. Hr Rubinstein väcker icke endast häpnad genom den öfverväldigande bravour och utomordentliga teknik, hvarmed han behandlar instrumentet; hvad som gör denne mästare så stor är fast mera och egentligen den frihet från allt yttre effektsökeri, den anderikedom, den förmåga af karakteristisk uppfattning och tolkning af de mest skiljaktiga kompositioner, som så beundransvärdtframlysa i hans föredrag och göra detta till ett mönster af ädelhet och verklig musikalisk konst. Var hr Rubinstein störst i återgifvandet af de kärnfriska händelska variationerna eller det älskliga mozartska rondot? i utförandet af Beethovens sonata apposionata, dennes väldiga Egmonts-ouvertur eller samme mästares karakteristiska , marcia å la turca med dess ,,berömda diminuendok i tolkningen af Chopins poetiska noeturne, Schumanns romantiska , Abends och Vogel als Prophet, Rubinsteins intagande ,,Sarabande och egendomligt fagra .Gavotte eller i exeqverandet af hans mirakulösa etuder och Liszts transcription af Schuberts Erlkönig? Vi veta det sannerligen icke. Den entusiastiska hyllning, som af den till ett antal af omkring 250 personer uppgående publiken efter hvarje iummer egnades hr Rubinsteins eminenta alang, torde utgöra bästa svaret på dessa rågor.