Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1869, sida 2

och Galatz lasten, bestående af stenkol, råkade i brand genom sjelfantändning, hvadan fartyget skulle ha varit ohjelpligt förloradt, om det icke vid tillfället befunnit sig så nära land, att ändamålsenliga räddningsåtgärder kunde vidtagas. Uti den engelska tidningen , The Shipping and Mercantile Gazette har nu kapten Jansson för kort tid sedan meddelat en berättelse om förloppet vid ifrågavarande tillfälle, framhållande deruti dels faran för fartyg af stenkolslast, dels önskvärdheten af, att något medel till förebyggande af denna fara kunde utrönas. Denna kapt. J:s uppsats, hvilken red:n blifvit anmodad att i H. T. återgifva, lyder i öfversättning som följer: Den 19 sistlidne Juni lemnade jag Greenock med 350 tons stenkol, inlastade vid en kolgrufva der itrakten och destinerade till Galatz. Vädret var blåsigt med regnbyar medan inlastningen skedde, Omkring den 10 Juli, då vi passerade Gibraltar, föreföll det mig som om lasten upphettades; jag lät derför beständigt frisk luft införas i lastrummet. Vid ankomsten till Konstantinopel, den 7 September, utbröt en förfärlig rök i nämnda rum, hvilken tvang mig att föra fartyget mot land och låta borra det, hvarpå lossning företogs, då en bjelke i lastrummet befanns totalt förbränd. En stor del af taket på mellandäcket och ända till tre tum i timret voro totalt förtärda af elden. Sedan jag reparerat, inlastades ånyo, den 22 Oktober. Lasten hade då legat på en kaj i 35 dagar och tycktes ej upphettad; men vid min ankomst till Sulina hade kolen ånyo upphettats till en sådan grad, avt det var nästan omöjligt att vistas i lastrummet. Då stycken lades i ett ämbare med vatten, gåfvo de från sig samma fräsande ljud som ett glödhett jern; de hade då likvisst varit ombord i fartyget i sju dagar. Ett annat fartyg, . Helvetia,, hade lastat kol på samma tid och ställe och från samma grufva som mitt; detta blef ännu betänkligare skadadt af brand än mitt, samt måste äfvenledes borras i Konstantinopel. Om denna händelse träffat mig på Atlantiska hafvet, hade utan tvifrel fartyget och sannolikt äfven besättningen gått förlorade. Stenkols sjelfantändning har numera blifvit en så ofta inträffande tilldragelse, att frågan om att vidtaga någon åtgärd till förekommande deraf, ifall sådan Åtgärd kan vara bekant, är af största vigt. Måhända skall någon af edra många läsare kunna föreslå ett medel, M. Jansson, befälhafvare å Solon, från Göteborg. — MNofeoralagi aa