Till Allmänheten. Den nordliga delen af Blekinge län är för närvarande en af de olyckliga orter inom landet, der nöden med hvarje dag hemskare framträder. Två på hvarandra följande års svaga skördar och sista årets missväxt ha för den stora fattiga befolkningen inom dessa trakter icke allenast uttömt alla tillgångar på lifsmedel, utan äfven till detyttersta tagit i anspråk kommunernas förmåga att bispringa de nödställda. I det längsta har man hoppats kunna, genom beredande af arbetsförtjenst, lindra nöden derhän, att den kunde uthärdas, tills en ny skörd medförde nya hjelpkällor. För detta ändamål hafva allmänna arbeten blifvit anordnade, och man har derjemte, bland andra vidtagna åtgärder, skaffat tillfälle för kommunerna, att på kredit erhålla spanmål till utsäde och föda, äfvensom penningelån på längre återbetalningstid. Men, sådant oaktadt, blir nöden inom dessa delar af länet med hvarje dag större och behofvet af en kraftigare hjelp, än den, som kan lemnas at de under fattigvårdsbördan nedtryckta kommunerna, allt mera ovilkorligt, — en hjelp, som derjemte måste blifva skyndsam, om den icke för mången skall komma för sent, ty en långvarig svält under begagnandet af sådana onaturliga födoämnen, som kunnat beredas af hasselknopp, bark o. d., gör på flera ställen de olyckliga till lätt åtkomliga rof för i dessa orter gängse elakartade febrar. Arbetslösheten är allmän och tiggeriet tager med hvarje dag större dimensioner. Det är i sanning högst motbjudande att, med begäran om bjelp, frambära dessa sorgliga förhållanden till allmänheten under en tid, då alltjemt nya rop om hjelp åt en hungrande befolkning höras från än en, än en annan del af riket. Men nöden har ingen lag: sådana förhållanden hafva numera inträdt inom ofvannämnda delar af länet,