23 var Svalan redan anland. pA — (Insändt.) Om vårt försvar. Då vi eftertänka hvad vi hafva att iakttaga för vårt lands försvarsväsende, ligger i sjelfva ordet försvar enligt vårt språkbruk ett oförtydbart begrepp, att vi dermed afse endast att försvara våra egna gränsor mot en inbrytande fiende. Detta begrepp har, genom landets nästan insulära läge och sedan alla besittningar utom Sverges område blifvit oss tid efter annan beröfvade, erhållit en ännu större och kraftigare bestämdhet. Att i vårt land, med dess vidsträckta areal och på flera orter glesa befolkning, vilja bekosta och underhålla en stående armå att utgöra detta försvar, och för ett sådant ändamål vilja utpressa ännu flera millioner, är ett företag, som under nuvarande bedröfliga förhållanden, vid den ringaste eftertanka, måste förefalla ganska oklokt, för att icke säga något ännu värre. Om det vore möjligt att, såsom föreslagits, uppställa en fullt krigsrustad armå på 60,000 man, skulle den ändå på landets stora yta vara alldeles otillräcklig, äfven förutsatt att ett jane vore utbredt från Ystad till aparanda. Sålunda är Sverge såväl genom sin naturbeskaffenhet som med hänsyn till sina ekonomiska tillgångar hänvisadt till folkbeväpningen, och det problem en krigsminister, som vill reformera vårt armöväsen, har att fatta skarpt i ögonen, är, huru man, utan att vidare förhöja anslagen till krigsmakten, skall kunna göra folkbeväpningen så ändamålsenlig som möjligt. Ett sådant landtförsvar har dessutom i ett kuperadt, skogbevuxet samt af strömmar, åar, kärr och sjöar genomskuret land ett så gifvet företräde framför hvarje annat, att någon diskussion derom väl aldrig ens kommit ifråga, såvida icke gammal slentrian sörvillade mångens omdöme och såvida det icke funnes någonting som kallas fåfänga och lust för granna upptåg. I ändamål att förhindra en fiendes landstigning på våra stränder böra vi derjemte förskaffa oss ett tillräckligt antal monitorer af Ericssons modell att beskydda ställen, der landstigningar kunna verkställas. Skedde detta med eftertryck, vore ensamt härigenom mycket gjordt till landets försvar. Att den stående armån, för hvilken man på vissa håll med feberaktig ifver arbetar, snarare är egnad att bringa oss onödigtvis i taror än att betrygga vår sjelfständighet, är insändarens allvarliga och, som han tror, välgrundade öfvertygelse. Tänkom oss till exempel att ett europeiskt krig skulle utbryta. I ett sådant fall kan vår arme, utan att ens riksdagen derom blir hörd, möjligen bli kommenderad i främmande makters tjenst, hvadan detta med så många ansträngningar och så stora kostnader åstadkomna så kallade försvar upphör i samma stund armön lemnar fädernejorden. Att Sverge just i och för sin armå på ett eller annat sätt blefve tvingadt att deltaga i striden är ganska troligt, ty de kämpande makterna skulle, hvar å sin sida, säkerligen använda alla medel för att få i sina leder trupper, tillhörande en nation, hvars namn har så krigisk klang och hvars bragyn. intaga en lysande plats på historiens ad. 30,000 till 60,000 svenska soldater vore ett präktigt plus till hvilken stormakts armå som helst, och utan tvifvel finge svenskarne hedersrummet, der faran och ödeläggelsen vore störst. Det behöfdes då endast ett Sadowa eller ett Solferino, för att tillintetgöra oss. Det vore dåraktigt att hoppas på ett upprepande af vår erfarenhet från fälttåget i Tyskland 1813, då högsta ledningen af de allierades härmassor låg i dens hand, som var korad att blifva Sverges konung, hvadan han med beräknande skonsamhet använde sina blifvande landsmän, så att de med jemförelsevis ringa förluster delade äran med de segrande. Tänkom oss fäderneslandets belägenhet, sedan dess så beprisade försvar är förloradt! Att i annan mening än en varnande för oss åberopa andra länders exempel, som mer och mer öka sina krigsrustningar, dertill är tiden sannerligen illa vald, då landets besutna arbetsföra befolkning redan börjat och ytterligare står i begrepp att i tusental lemna allt hvad menniskan plägar älska mest på jorden, för atti en annan verldsdel gå ovissa öden tillmötes — ja, då detta antal mångfaldigt skulle ökas om det funnes en möjlighet att till rim ligt pris förvandla jorden i kontanter, oc då derjemte hungersnödens skri höres frå flera landsändar, under det mindre van lottade trakter öfversvämmas af hungran de skaror, hvilka bettlande söka sitt lif uppehälle. Att under sådane förhållande!