Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1869, sida 2

en skur af rubinoch granitfärgade droppar nedföll oaflåtligt från de stora skofvelbjulen. Solen lyste ännu några sekunder, derefter nedsjönk hon helt och hållet. Den röda strimman öfver vattnet försvann utan att de båda ögonparen märkte det. Den gamla herdinnan förvandlades till en hungrig krokodil med orangefärgadt underlif och mörkgrå rygg, hvars ojemna konturer afstucko så skarpt mot den eldröda bakgrunden, som hade hon varit graverad på en zinkplåt. Allt fördunklades. Endast vestern glänste ännu i en matt glöd och spred sin förtrollande belysning högt upp mot zenith, der enstaka stjernor framglänste mellan de kringströdda lammen, medan den bleka månskifvan i öster beredde sig att öfvertaga herraväldet under natten. Hela naturen bar en oändligt fredlig, praktfull prägel, oaktadt landskapets enformighet. Till och med den grymme krokodilen upplöste sig, efter några fåfänga försök att uppsluka de närmaste lammen, i genomskinliga, oregelbundna molnstrimmor, hvilka sågo ut som hade Gud slutat sitt dagsverke genom att bestryka den nedre randen af himlahvalfvet med en i tjock, röd färg doppad pensel. Då rullade dånet af ett aflägset kanonskott öfver vattenrymden. Det var nattskottet från Fort Machinaw. Fortis blickade öfverraskad åt det håll, hvarifrån ljudet hade framträngt, och derefter på sin sköna granne, som vid hans 3 röreks hade vändt sig till honom och