Uti en till andra kammarens tillfälliga utskott aflemnad motion har hr J. Jonasson från Kalmar län hemställt att, för åstadkommande af en evig fred, riksdagen ville till K. M:t ingå med und. skrifvelse, det K. M:t täcktes räcka handen åt alla Europas regenter och representationer till allmän afväpning, och att med Sverge besluta en för evigt stående fred. Då utskottet afstyrkt detta förslag har motionären i reservation förändrat sitt yrkande derhän, att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla, det KM:ts regering ville hos Europas och Nordamerikas Förenta Staters regeringar tillkännagifva svenska nationens önskan, att er fredskongress måtte komma till stånd, ä hvilken öfverenskommelse kunde träffas om minskning i de stående armeerna för lättande af de bördor, hvarunder folken nu digna till följd af de hotande härmassorna.f Hr Jonas Jonasson yttrade några ord till förs svar för sin reservation, och understöddes deri först af Hr Hedlund, hvilken fann ett tydligt uttalande af folkets önskan att iakttaga en fredlig karakter vara så mycket angelägnare i en tid, då Sverge misstänktes för krigiska planer och då en sådan förklaring kunde verka till förekommande af andra makters möjliga afsigt att göra oss oskadliga. Tal:n var öfvertygad att ett sådant uttalande skulle hos främmande nationer helsas med jubel af djupa leder, ett antagande som vann stöd i de talrika fredsföreningar som nu bildade sig bland folket för att sätta en gräns för regeringarnas eröfringaplaner. Hr Hierta ville icke medgifra att vårt lands mindre betydenhet i politiskt hänseende hindrade oss från att taga ett initiativ, sådant som det ifrågavarande, stödt på en moralisk grundsats, och trodde att ett uttalande i motionens riktning från vår regering, i föreninng med andra likställiga makters, icke skulle vara utan inflytande. Tältn ansåg derföre reservationer väl icke kunna bisallas,