Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1869, sida 2

att han ofta frågade sig om det kanske ej hade varit bättre för honom, ifall han icke hade sammanträffat med sina båda älskvärda reskamrater. Resan till Machinavw, som under vanliga förhållanden kräfver högst tre eller fyra dagar, varade denna gång nära en vecka. Lossningen af den till det yttersta lastade ångbåten, samt äfven den ännu hopade isen vid de olika stationerna, förorsakade månget dröjsmål, och först sedan , Kate Dale hade passerat S:t Clairsjön, törbindelsen mellan Erieoch Huronsjön, fullföljde hon utan afbrott sin nu öppna väg mot norden. Fortis tycktes intagen af sorgsna tankar, då han, lutad mot bröstvärnet bredvid den sköna Eva, betraktade de eldröda strålar, hvilka utgingo från den sjunkande solen och bildade likasom en gyldene brygga från den aflägsna skogen till den oupphörligt framilande ångaren. — Der borta ligger Machinaw, afbröt Eva slutligen denna tystnad, — ja, der borta ligga de för mig så väl bekanta kullarne. Längre mot öster bakom ön bor min goda mor. Vi kunna inte se qvarnen härifrån, men der hemma har man troigtvis redan länge sett ,,Kate Dale och röken från hennes skorstenar. Det skulle nte förvåna mig, om vi träffa vår gamle säckpipare med sin indianske kamrat, då vi komma fram till Machinaw. Ni kan nte tro, mr Fortis, hur långt ut på sjön lessa båda märkvärdiga menniskor våga ig i sin rankiga barkkanot, tillade hon ch riktade sina ögon med ett förtroendeullt uttryck mot Fortis. Vid de första ljuden af Evas röst hade len unge mannen ryckt ti likasom hade