Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 3

VI. En afton på Huron. Nyckfull som ett bortskämdt barn uppträder ofta månaden April. Minnet af vintern med sina stormar och sina praktfulla snölandskap herrskar ännu hos honom alltför starkt för att kunna glömmas, medan han å andra sidan känner sig manad att rensa luftrymden, förläna vindarne en varmare fläkt och smeka den uppskjutande brodden. Underbar är verkan af några milda, solljusa dagar, då de fjettrar, som hejdade det otåligt väntande organiska lifvet, ändtigen lossas och det börjar ikläda skog och äng den täckaste, ljusgröna färg, hvilken inverkar på ögat som en ljuf förhoppning. Tre veckor hade förflutit, och de sistå båda hade redan förmått att smälta nästan all den i drifvor hopade snön samt spränga knopparne på träd och buskar. Det var som hade vårens gudiuza, åtföljd ar Domsterandarnes tallösa här, sväfvat fram öfver IOLLeen och välsignat samt upplifvat allt. —2