Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 3

— Vi återse hvarandra således, mr Fortis, sade den unga frun meå förtrolig vänlighet till den unge mannen, hvilken hade varit hennes följeslagare alltsedan afresan från Buffalo. — Vi träffas åter, tyvärr för att säga hvarandra farväl, svarade Fortis och bugade sig höfligt, — efter hvad kaptenen försäkrade mig, skola vi efter två timmars förlopp landa vid Mackinaw, der våra vägar skiljas. — Mac Ivors qvarn är lätt att uppnå från Mackinaw, svarade den unga frun, — och emedan ni tänker uppehålla er någon tid på ön, så upprepar jag ännu en gång: Välkommen till Mac Ivors qvarn. Utan att afvakta ett svar gick hon med sitt barn in i kajutan, och Fortis befann sig ensam med Eva. Genom den unga fruns aflägsnande hade samtalet blifvit afbrutet. I stället för att börja ett nytt, blickade de båda unga personerna, likasom försänkta i djupa betraktelser, bort mot vester, der solen blott hade en kort sträcka att till ggalägga, innan hon uppnådde det skogsbälte, som betecknade den yttersta randen af halfön. Michigan. Solen, beröfvad sin bländande strålg tana genom grannskapet af de närmare jorden samlade dunstlagren, samt likasom. djupt rodnande efter dagens ansträmgningar, tillät ögat att se henne rakt, i ansigtet. En mild, rosentärgad belysning, alstrad. af aftonrodnaden, smyckade den vidsträckta vattenytan och dea outtröttligt framilande ängbåten. (Forts.)