Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 3

tvenne ovanligt vackra damer. Den ena, synbarligen en ung, omkring tjugotvåårig fru, satt vårdslöst tillbakalutad i en beqväm gungstol och sökte medelst sin stora schal att skydda sin täcke, treårige gosse mot den svala qvällsluften, medan den andra, flera år yngre damen satt i en dylik stol samt delade sin uppmärksamhet mellan den unga modern, hennes son och en fjerde medlem af sällskapet. Den sistnämnde, en ung man, stod lutad mot galleriets bröstvärn och tycktes ej kunna rycka sina beundrande blickar från sin sköna granne, förrän den unga modern under samtalets lopp riktade sina ord till honom, eller den yngre damen sjelf vände bans uppmärksamhet till de aflägsna dimlika kusterna, Och den yngre damen förtjenade verkligen den beundran, som egnades henne. Skönhet är en gåfva, som naturen skänker sina älsklingsbarn, men då till det yttre behaget fogas detia ljufva uttryck, hvilket synes vara återskenet af ett ädelt hjerta, då verkar den verkligen sorrrollande, Så var det äfven med Eva Mac Ivor, hvars stora, djupblå ögon förrådde lika mycket godhet som barnslig skalkaktighet De tycktes samtidigt le och åter bedja om eft. vänligt deltagande, och ehuru en viss ombytlighet något vanligt hos det yngsta barnet inom en familj — visade sig hos henne, så blickade likväl de sköna, hjertliga ögonen med en så täck skygghet, parad med en så obeskrinigt täck oro; ut i verlden, art man kände sig frestad att vilja trycka en kyss på hvart och ett ai dessa älskliga ögon. I Endast i kreisen af förtrogna vännei