Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 3

nit sig på flykt framför henne och, i stället för att vika åt sidan, alltjemt hållit samma kosa som deras outtröttlige förföljare, för att efter en kort rast på vågorna åter blifva uppjagade. Och likräl bekymrade sig hvarken ,Käte Dale eller någon af hennes passagerare om de enfaldiga foglarne. Vida större skäl hade de då haft att rikta sin uppmärksamhet på de af en blåaktig färgton omgifna, skogbeväxta stränderna, eller på ön Machinav, som i nordvestlig riktning reste sig som en ljusblå vall öfver de yttersta skogsuddarne. Endast så passagerare befunno sig ombord. För skarorna af utvandrare till Vestern eller för lustresande var årstiden ännu ej tillräckligt framskriden. Pen, som icke nödvändigt måste bort, stannade gerna hemma för att till högsommarens heta dagar uppskjuta sin resa öfver de svala sjöarne. Den praktfullt inredda kajutan hade knappt ett dussin passagerare att uppvisa, och dessa voro så kringspridda i det stora rummet och de många hytterna, att man hade kunnat anse denna hutvuddel af den simmande byggnaden såsom obebodd. Endast på galleriet, som sträckte sig rundtomkring kajutan, såg man här och der en liten grupp af herrar och damer, vanligtris medlemmar af samma familj, hvilka emellertid ofta ändrade plats och slutligen vid qvällens annalkande drogo sig tillbaka. På en punkt af galleriet, der den sjunkande solens stråtar annu träffade dem hade en af dessa grupper qvarstanna något längre. Densanima utgjordes förnämligast a