Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

A 2 — ———77 sramdeles skulle återkomma säsom hjelpbehöfvande. Då advokaten slutat, bibehöll Fortessquieu ännu en stund en tankfall tystnad.. Men de för honom öppnade, lysande ut-sigterna, hvilka vida öfverträffade hans: sdjerfvaste förhoppningar, bländade honom till den grad, ati hans anletsdrag, då han slutligen blickade upp till Whiteleaf, oaktadt alla hans bemödanden att förställa sig, blott uttryckte en innerlig förnöjelse. — Mr Whiteleaf, började han och räckte advokaten sin hand med skenbar hjertlighet, — det är vigtiga saker ni har meddelat mig, saker, som böra moget genomtänkas och öfvervägas. Jag för min del kan endast bedyra, att jag med glädje skall helsa er som min svåger och skall uppbjuda alla mina krafter, för att brin.ga saken till ett godt slut. Ni å er sida bör hålla mina broderliga känslor räkning och inse att jag icke bör öfverila mig. En öfverilning kan förstöra alla våra förhoppningar. Veckor kunna förtlyta innan min syster anländer. Men till dess finna vi nog tillfälle att nogare pröfra vår öfverenskommelse och att blifva ense om vidare åtgärder. — Ja visst, min dyre laird, svarade Whiteleaf och äterga handtryckringen med värma, — mitt första syftemål, att såsom en redlig man meddela er mina afsigter, är ju uppnådt. Af upprigtigt hjerta säger äfven jag som ni: Låt oss framförallt akta oss för hvarje öfverilning. — Under tiden fortsätta vi att besigtiga och värdera alla under qvarnen hörande egor? — Naturligtvis. Ty skulle ett vänli gt öde foga så att egendomen qvarstannaår