Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1869, sida 2

affärsfråga. Er syster skall ej bli så förvånad som ni tror vid ert möjliga meddelande, att ni har ett godt parti att föreslå henne. Det öfriga går då af sig sjelft. — Tror ni det? frågade Fortesquieu med ett lätt, misstroget leende, som han ej kunde hejda vid åsynen af advokatens fnaskiga figur, — Jag tror det inte blott, utan jag är öfvertygad derom, svarade Whiteleaf och rodnade af harm, ty leendet hade ej undgått honom; men om -Fartesquieu hade kunnat se igenom de blå glasögonen, skulle han hafva ryggat tillbaka för den giftiga, hotfulla blick, som advokaten slungade emot honom. Whiteleaf var likväl en man, som förstod att beherrska och undertrycka sina känslor; ty Fortesquieus drag hade ej ännu utjemnats, då han fortfor med ett utomordentligt välvilligt uttryck: — Äntaget, min dyre vän, att ungdomliga ider och öfvermod hos er syster så till vida segrade öfver en förståndig öfverläggning, att hon, med antydan af vår korta bekantskap eller kanske den bestående skiljaktigheten i ålder, ryggade tillbaka för ett steg, som binder henne för hela lifvet; tror ni då väl att edra och er mors önskningar skulle af henne lemnas utan afseende? Tror ni att hon skulle vara blind för de fördelar, som tillskyndas henne sjelf och hela er familj derigenom, att er nuvarande egendom öfvergår i mina och följaktligen äfven i hennes händer? Och inser ni ej slutligen sjeif, att det vore den största fördel för er att af alla krafter befordra denna förbindelse; hvarigenom