Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1869, sida 3

Schinkel, öfverste, f. d. adjutant hos konung Carl XIV Johan. -Andra delen (1817— 1822). Författad och utgifven af J. A. C. Hellstenius, docent vid Upsala universitet. Stockholm. Samson Wallin. 1868. Den allmänna och lifliga uppmärksamhet, som kommit de föregående delarne af detta arbete till godo, måste helt visst äfven egnas åt denna, som börjar med tronskiftet och skildrar Carl Johans första regeringsår. Det första kapitlet innehåller intressanta detaljer om sinnesstämningen i landet och äfven utrikes mot den nye svenske monarken, om kröningen, om hofvet och sällskapslifvet i Stockholm vid den tiden, om de utländska sändebuden, om konungens ställning till det gamla konungahusets medlemmar, hans resa till Norge, missnöjet och oroligheterna i detta land, kröningen i Throndbjen etc. Om ryktet, att enkedrottningens död vållats af 1örgiftning, nämner förf. icke ett ord, men säger, att hennes bortgång ej var oväntad, då hon länge varit sjuklig, och då hyns likfärg antydt ett snart slut, så att mången trott, att hon före sin gemål skulle nedstiga i grafven. Om oroligheterna i Norge säger förf., att eburu det uppgifna ändamålet med de norska böndernas uppresning var att skaffa konungen envåldsmakt, han dock sjell tycktes vilja ställa dem i samband med hemliga danska ränker, då deremot den unga norska frihetens förkämpar ställde Sverges reaktionärer till ansvar derför. — Det andra kapitlet innehåller meddelanden rörande den heliga alliansen samt om Rysslands och de öfriga stormakternas uppträdande mot Sverge i den dansk-norska liqvidationafrågan, hvaraf man finner, att det vänskapliga förhållandet mellan Alexander I och Carl Johan betydligt led af det genom norska storthingets motsträfvighet vållade uppskotvet med erläggandet af Norges andel i den danska statsskulden, att konungen harmades öfver det språk kejsaren talade vid påminnelserna om Danmarks kraf, samt att van verkligen i följd af förbittringen öfver den ,,pression, som stormakterna ville utöfva på de mindre staterna, någon tid funderade på att genom ett förbund mellan Europas samtliga konstitutionella stater bida en motvigt mot den heliga alliansen. Hufvudsakliga anledningen till uppgifvandet af denna plan och till den skittning, som inträdde i Carl Johans politiska åsigter, ser förf. i de kort derefter utbrytande revolutionära rörelserna i södra Europa, äfvensom i det ,,retsamma krig, som oppositionen och pressen i vårt land började, samt i de ,ännu alltjemt spökande Gustavianska plänerna. Tredje kapitlet skildrar riksdagen 1817 —1818. De finansiella frågorna intogo vid densamma främsta rummet, och förf. egnar derför synnerlig uppmärksamhet åt det sätt, hvarpå de blefvo behandlade. Men äfven om en stor del andra riksdagsirendens natur och öden meddelar han mycket, som ej blott torde intressera läsare, för hvilka denna af ingen svensk häfdatecknare behandlade periods tilldragelser äro föga kanda, utan äfven bli af stor vigt för blifvande historieskrifvare. Pikanta detaljuppsifter saknas icke heller här, och allt röjer att förf. med säkert omdöme förstätt att tillgodogöra sig de rikhaltiga källor, han haft till sitt förfogande. Fjerde kapitlet behandlar storthingen 1818, 1821 och 1822. Norskhetsifrarnas framfart och otillgänglighet för solklara skäl framhålles här i full dager. Den dansk-norska liqvidationsfrågans behandling, de utomordentliga svårigheter, som lades i vägen för dess lösning, de orimliga försöken att hvälfva en del af betalningsskyldigheten på Sverge, den långmodighet och klokhet, som konungen ådagalade i denna sak, farhågorna för utländsk inblandning och konungens tunderingar på att genomdrifva modifikationer af grundlagen, om storthinget framhärdade i sitt samhällsvådliga motstånd, bli här skildrade temligen utförligt. Äfven rörande andra storthingsfrågor och enskilta storthingsmän innehåller detta kapitel rika upplysningar. Femte kapitlet egnas åt kronprins Oscars utländska resa och trolofning. Detta kapitel är äfven rikt på pikanta detaljuppgifter, såsom t. ex. den om hr v. Böhnens inflytande på giftermålsfrågan. Såsom bilagor äro, utom diverse handlingar, ett rätt betydligt antal bref aftryckta i detta häfte, och denna afdelning torde af mången anses som den icke minst intressanta, då den innehåller skrifvelser från det gamla kungahusets medlemmar och utländska furstar, äfvensom från diplomater och andra högtstående och inflytelserika individer. Et Kornbaand til Jul. Med Bidrag af H. Schulze, Robert Collett, Alfred Larsen, Olaf Röst, Fuck Ytter. Christiania. J. W. Cappelens Forlag. 1868. En samling noveller af yngre norska författare finner man i denna förliden Juls litteratur tillhöriga bok. Ingen af berättelserna utmärker sig genom något synnerligt värde, men ingen kan egentligen anses underhaltig. Det hela tager sig ut ungefär .som en af våra svenska julkalendrar och kan völ icke göra anspråk på större uppmärksamhet än den, som beskäres dessa i allmänhet taget. Den första novellen ,Kari Backen är en liten skildring ur folklifvet, hvars största förtjenst ligger i den vackra tendensen, då den visar huru långt en frisk vilja, klokhet och handlingskraft föra äfven under missgynnande yttre omständigheter., För hjeltinnan lyckas förf. emellertid ej att väcka synnerlig sympati, trots sina synbara be