Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1869, sida 2

eller med afseende på luften, hvarom det skall påminna. Cassettaken äro exempel på det förra behandlingssättet, de Pompesanska taken på det sednare. En tredje form med naturalistisk princip äro verandataken i villastilen. Derefter öfvergick föreläsaren till färgprincipen i de drägter som nyttjas. Herrarnes drägt, såsom icke baserad på färgprincip, förbigicks. Härvid bifogades en anmärkning om skälet dertill att drägtens skönhet är så olika betydelsefull för mannen och qvinnan. Mannens verksamhet, som är riktad utåt den yttre verlden med alla dess själen absorberande konflikter, bindrar honom att sysselsätta sig med sitt yttre och gör honom likgiltigare derför. För qvinnan, representanten för det af yttre intryck ostörda behaget, utgör åter drägten en ganska väsentlig form för tillvarelsen, utan att derföre behöfva eller böra inkräkta på tillvarelsens djupare innehåll. Föreläsaren ville således här endast sysselsätta sig med damedrägten. Formsinnet är nu för tiden mindre utveckladt, färgsinnet deremot mera. I norden äro de mattare tertiära färgerna förherrskande, hvilket är rigtigt, med afseende på att ljuset här är mera dämpadt, till följe hvaraf de starka färgerna göra ett något för brokigt intryck. Likväl vore önskvärdt att få se något mera glans i färger; ty qvinnan är en blomma, hvars färgprakt bör framhållas, anmärkte föreläsaren; men, tillade han, man har dock ringa skäl till klagan i detta fall. Vid valet af färger i drägten måste afseende fästas vid de två framträdande hufvudfaserna — blondin och brunett. Blondinen påminner om orangens sida i spectrum, brunetten om motsatta sidan, om det blå och violetta. Färgvalet baseras derföre på teorien om de komplementära färgerna. För blondinen passar blått och de deraf sammansatta färgerna, för brunetten gult. Föreläsaren genomgick härefter i detalj valet af de olika färgnyanserna för alla variationer af blondiner och brunetter, dervid indelande drägten i draperiet och i hufvudbeklädnaden och behandlande dessa hvarje för sig. Om de färger, som icke ingå i spectrum, nemligen hvitt, grått och svart, anmärktes, att grått såsom en indifferent färg passar för alla, hvitt framhåller alla färger och är derföre fördelaktig, svart gör huden hvit och är derföre en af de användbaraste. Endast för starkt röda ansigten är svart mindre fördelaktigt, emedan det för mycket framhåller rodnaden. Om händernas beklädnad, handskarne, gäller, att de böra stå i öfverensstämmelse med den öfriga drägten, men dock vara ljusare än armarnes beklädnad. Det visar sig således, slutade föreläsaren denna afdelning, af hvilken vigt det är att gifva akt på färgharmonien. Till heder för vår tid iakttaga damerna af medfödd känsla och fin takt lagarna för denna harmoni. Efter att sålunda hafva afslutat framställningen af de två hufvudgrunderna för skönheten, nemligen formen och färgen, kommer föreläsaren att till föremål för det återstående göra konstens uppgift inåt, åt hemmet, familjen, samt dess uppgift utåt, åt samhället, staten. Konsten indelas i arkitektur, skulptur, målarekonst, musik och poesi. Af dessa har arkitekturen i det föregående förekommit och förbigås således. Af de så kallade bildande konsterna, arkitekturen, skulpturen och målarekonsten, blir således i det följande endast fråga om de två sednare. Konsten vill gerna tränga sig in i hemmet; vi vilja gerna pryda våra hem med sköna konstverk. Föreläsaren ville visa, huru detta behof, hvars tillfredsställande är i så många afseenden eftersträfvansvärdt, kan låta sig göra äfven med inskränktare tillgångar. Marmorarbeten äro i sig sjelfva dyrbara och fordra dessutom en mera storartad omgifning. I våra dagar har man dock den förminskade kopian. Dervid är likväl att märka, att icke alla verk egna sig för kopiering i förminskad skala. Thorwaldsens Kristus och Apostlarne förlora helt och hållet sitt mäktiga intryck, när de kopieras i förminskning. Samma är förhållandet med antikens stora verk. Bättre än kopiorna äro afgjutningarna af berömda antika verk, isynnerhet af byster. Afgjutningen återger troget mästarens skapelse, då deremot kopian oftast är mer eller mindre fuskverk. Afgjutningen är att i högsta grad anbefalla och längt att föredraga för de så allmänna biscuitarbetena. För målarekonstens verk fordras först och främst ljus i rummet. Men icke nog härmed; det är äfven af vigt, huru ljuset faller. Har mästaren låtit det falla från sidan, så måste taflan placeras i öfverensstämmelse dermed. Öriginalarbeten äro att föredraga framför kopior. Genom kopior åstadkommes endast utbildning af tekniken, men genom att uppmuntra till originalarbeten bidrager man till utbildning af konsten i egentlig mening. I vår tid erbjuder aqvarellen ett billigt sätt att skaffa sig originalverk. England är ett exempel härpå, och föreläsaren gaf engelska familjen det vitsord, att den är ett mönster i afseende på skönhetssinnet i hemmet. För öfrigt anbefalldes det mera O NM RF AA — — — — RN FA vs — AR — — konstnärliga kopparsticket, men deremot ; icke stentrycket, stälsticket och oljetrycket, hvilka äro handtverksmässiga. Föreläsaren slutade med att påpeka, huru konstens verk äro långt att föredraga framför koståra tapeter och dylika prydnader. — Gustavi Domkyrkoförsamling har dar haft EerEtmma hvarvid förot ro. — e kt —-s