är i hvarje fall ett godt tecken, att Coleridges förslag om att lör dissenters bereda tillfälle till erhållande af grader och lärareposter vid universiteten i Oxford och Cambridge vid andra läsningen fick 251 röster mot 75. RYSSLAND. Ingen torde kunna förneka, att kejsar Alexander II under sin regering åstadkommit reformer, hvilka sannolikt i sinom tid skola förändra nära nog alla förhållanden i detta stora rike. En korrespondent från Petersburg omtalar en ny reform, hvilken är så mycket mer anmärkningsvärd, eftersom den gäller militärismens förlofvade land. Korrespondenten yttrar: ,,Det den 20 Mars af kejsaren bekräftade reglementet angående inträdet afs frivilliga i militärtjenst och deras befordring till underofficerare och officerare är ett betydande framsteg. Detta reglemente innehåller följande bestämmelser: Frivilliga af hvarje stånd inträda, om de äro försedda med betyg öfver fullständig kurs i en högre eller lägre läroanstalt, som underofficerare och erhålla, de förstnämnde efter två månaders, de sednare etter ett års tjenstgöring första officersgraden. Frivilliga utan sådant betyg hafva rättighet att efter ett års tjenstgöring taga den föreskrifna underofficersexamen, hvarefter de kunna befordras till officerare, om de tillhöra det ärftliga adelsståndet, efter två års, de med personliga adelsrättigheter förlänade efter 4 års, och de, som tillhöra borgareoch bondestånden, efter sex års tjenstgöring. Äfven de, hvilka som vanliga rekryter ingå i militärtjenst, erhålla rättighet till officersbefordran, om de efter fullgörandet af den obligatoriska militärtjensten befordras till underofficerare och som sådane med heder tjenat åtminstone ett år. De medgifvas då att bevista de i hvarje militärdistrikt befintliga junkerskolorna och befordras till officerare, om de efter slutad kurs taga den för junkrarne föreskrifna examen. SPANIEN. Det tal, i hvilket Castelar försvarade religionsfriheten emot kanonikern Manterola, innehöll en mängd historiska bevis, hvilka i de närvarande klerikalas öron måtte haft en obehaglig klang. Manterola försökte sätta uppgifterna i tvifvelsmål, men kom härvid till korta. Castelar lofvade lemna honom sina urkunder, och detta skedde den 14 April. Han visade då, att Gregorius XIII i konsistorium yttrat jubel ötver hugenotternas mördande under Barstolomäinatten. Än vidare uppläste Castelar ett till erkebiskopen af Sens och biskopen af Paris riktadt bref från Inocenius III, i hvilket judarne omnämnas som lett folk, hvilket vore , dömdt till evigt slafveri. Mot ett förment beriktigande af Manterola i afseende på en af Castelar gjord anklagelse mot Pius V, upplästes följande ställe ur en af Gachard offentliggjord korrespondens af Filip II: , Pius V skrifver till Filip II, att Ridolfi skall tala med honom (Filip) om ett företag, som har stor betydelse för Gud och de kristna folken, och beder honom åstadkomma alla medel för planens lyckande, enär den är till Guds ära. Ridolfi inställde sig hos Filip II för att meddela honom påfvens uppdrag, och konungens sekreterare skrifver härom följande: det handlar om att mörda drottning Elisabeth. Emissarien förelägges alla enskildheter af denna plan och examineras i statsrådet. Storinqvisitorn erkebiskopen af Sevilla sade, att det vore nödvändigt understödja sammansvärjningen samt förklara, att man handlar i öfverensstämmelse med påfvens bullor. Hertigen af Feria föreslog att taga till skäl drottningens af Skottland arfsrätt till Englands krona. Runtien framställde företaget som mycket lätt; konungen meddelade de sammansvurnas plan för hertigen af Alba. Han ingick i specialiteter och sade i sina bref, att det är fråga om drottningens mördande. För att tjena Gud och kyrkans bästa, erbjuder hans helighet sitt bistånd och är beredd — ehuru fattig och, — ruinerad att för ändamålets vinnande till och med uppoffra kyrkornas kalkar och sina egna kläder. Castelar nöjde sig med att uppläsa dessa ställen, utan att tillägga ett enda ord. GREKLAND. Prinsen och prinsessan af Wales inträffade den 17 dennes i Athen. Enligt utsago af en korrespondent till ,Times är banditväsendet i detta land långt mera i flor än tillförene. Jemte de ofta omtalade banditbanden vid gränsen, hvilka i Turkiet söka skydd för följderna af sina våldsbragder i Grekland och återvända till sistnämnda land, då någon fara hotar på det turkiska territoriet, hafva flera nya banditföretag skett långt från gränsen. Nyligen hade några i Attika och Böotien kringströfvande band förenat sig, intagit en ställning der midt på ljusa dagen knappast 1!; mil från Livadia och inom förloppet af 6 timmar plundrat inemot 150 resande, af hvilka en del qvarhölls. Då trupper satte sig i rörelse, var fältet rymdt. Man såg banditerna under afsjungandet af nya klephtsånger rida med sju af sina rikaste fångar öfver slagfältet vid Cheeronea. Afven på den lilla ön Ithaka aflade dessa snapphanar nyligen ett besök, medförande en fånge, hvilken de tvingade att förskaffahsig inträde i en med honom bekant rik mans hus. Då dörren utan tvekan öppnades för dem. l