UueL 9000,99 Nalle — Rättegångsoch Polissaker. Rånhusrätten. Branden och stölden i Ahlafors magasinerFörnyad ransakning i detta mål företogs sistlidne Thorsdag vid rådhusrättens andra afdelning, då renne nya vittnen hördes. Af dessas berättelser ramgick, att hufvudmannen i denna storartade told? vaktmästaren Johansson, under flera år förtått att dölja sina djerfva tillgrepp af garn och lerrid så skickligt gått tillväga, att icke den rinraste misstanke jallit på honom. Tvenne af vittena, vaktmästaren vid pautlåncinrättningen O. Hansson och dennes hustru, berättade nendigen, ut de för 7 år sedan, eller i slutet af år 1562, vidtalat Johansson, som då nyligen fått plats vid hlafors kontor, att efterhöra om de kunde få öpa 3 Urwydtar garn på kontoret till fabriksprisJohansson iade derpå svarat, att detta nog kunde: låta sig göra, och ett par dagar derefter hade han. ifven kommit tu! dem med det begärda garnet, hvilket de betalte, utan att misstänka det Johansson stulit detsamma. Sedermera hade de dock icke haft några transaki!oner med honom. Det tredje vittnet var kaptenen Då ångf. ,,Walborg3 hvilken upplyste att garnpackor tvenne särskilda ganger sändts under förlidet år till handl. Jonsson i Follsäs vid Uddevalla, utan att han dock: kunde bestämma om det varit Johanson som haft befattning vid deras nedforsling. . Af de tilltalade medgifva Niklasson er!er, som han ock kallar sig, Nilsson samt Kindlun d godvilligt deras delaktighet och medverkan vid stölden, men Johansson åter fortfar lika ihärdigt Som förut att neka dertill och uppfinner, ehuru öfvorbevisad om sin brottslighet, för hvarje gång nyge osanningar och undanflykter. Hvem som varit: upphofsmannen till branden har icke under rättegängen kunnat uppdagas, trots den belöning af 1,500 rdr, som försåkringsbolaget ,Svea utfäst sig betala derför. . Den vidare ransakningen uppsköts till den 29 dennes, och afslog domstolen Kindlunds begäran att få komma på tri fot. — Ett krångligt fattighjon. Ea 1 Majorna boende enka vid namn Sara Jansson, som under: de sednare åren åtnjutit understöd af fattigvården. i Carl Johans församling, hade till rådhusratten ingifvit en stimningsansökan på direktören i 7:de fattigdistriktet hr N. G. Hagman och fattigfogden i Majorna D. A. Andersson, med yrkande att. båda dessa måtte ådomas ansvar derföre, att de: förorsakat att hon från inzevarande månads bör-jan mistat detta understöd. I stämningen, som var uppsatt med stor oförskämdhet, hade: hon äfven yrkat ansvar å svaranderne derföre, av de förtalat henne ,isynnerhet inför en styrelse och stor folksamling. Då målet förekom, infguo sig parterna personligen jemte 6 vittnen, deridland direktörerne vid fattigvården, f. d. apothekaren Ekeberg, orgelnisten Linåell, bryggaren Roempke och prosten Lindskog, hvilka enkan låtit inkallaSvaranderne bestredo att på något sätt ha förfördelat henne och upplyste att hon fråntagits understödet på den grund, att hon ansågs numera sjelf kunna försörja sig och äfven derföre att hon på sednare tiden fört en mindre ordentlig vandelaf hvilken anledning också hennes barn, som fort-tarande njuter understöd, skulle utpensioneras på. annan ort. Vittnena intygade äfven riktigheten. häraf och upplyste, att det var med anledning af dessa upplysningar, som fattigvårdsstyrelsen fränkänt henne understödet. Vid tillfället, då detta beslut delgafs henne, hade hon lemnat styrelsens sammanträde med att knyta handen mot alla ledamöterna och dervid yttrat: Jag skail allt lära er att ni har med mig att göra! Ä Då ett vittne uteblitvit, uppsköts målet på kärandens begäran till annan dag. — Tvist om en fästman. , Ropa på enkan Åoch pigan B. — tillsade ordföranden i andra afdelningen under sessionen sistl. Onsdag, — och en stund derefter öppnades dörren af stadstjenaren, och man såg tvenne qvinnor, en äldre, som syntes ha ötverlefvat till och med högsommaren af sin fägring, samt en yngre, innehafvande ungefär ,de tjugo ären, intåga i sessionsrummet, båda vederLörligen åtföljda i hack och häl af hvar sin ,advokat:, försedde med de såsom imponerande och kreditstyrkande oundvikliga pappersluntorna under armen. De båda medlemmarne af det ,täcka könet uppställde sig på hvar sin sida om dombordet, kastande arga blickar på hvarandra, medan deras följeslagare togo plats något afsides för att spara med sitt framträdande tills det kritiska ögonbiicket kom och gjorde deras bjelp behöflig. Det syntes genast på de begge qvinnornas första uppträdande, att det icke var första gången som de möttes inför domstolen, och så var heller icke fallet. De båda parterna voro nemligen de i ett föregående referat omnämnda qvinnorna, hvilka för ett par månader sedan kommo i lufven på hvarandra, derföre att den äldre icke ville betala 30 rår till den yngre såsom ersättning för att hon varit behjelplig till att skaffa den förra en fästman. Målet har som sagdt räckt öfver ett par månader, men vid alla tillfällen denna vigtiga rättegång varit föremål för undersökning, hade flickan hvarken kunnat styrka att hon blifvit lofvad den äskade summan, eller att hon varit ordentligen städslad af enkan och af den orsak vore berättigad att få begärd ersättning för kost och lön för den tid som förflutit, sedan hon, i följd af den fatala unptäckten att ha ,,halfverat om fästmannen med enkan, af denna blef körd på porten. Enkan var nu ålagd att med värjemålsed fria sig från flickans påstående, det städselpenningar verkligen blifvit gifna, och hon förklarade sig också genast vara beredd dertill. chej! si det kan hon inte — utbrast då flickan, — fortsättande med höjd stämma och mera eftertryck, sedan kon från sin juridiske följeslagare mottagit en uppmuntrande blick, åtföljd af en instämmande brumning. — ,Nehej! si det får hon heller inte, — det bestrides. Nehej! på inga vilkor. Ordföranden tystade henne dock med att säga, att det blef svarandens egen sak om hon icke kunde gå eden, men att hon var ålagd densamma, hvarpå han uppmanade enkan att komma fram till bibeln. Hon gick också oförskräckt fram och upprepade den förestafvade eden, hvarefter domstolen atkunnade det utslag, att den fordrade ersättningen så i cna som andra hänseendet icke kunde tilldömas flickan, CS