MER ZYNvä VÅ 217 yt me MA OM WU amuL till utbyte af åsigter. UTRIKES FRANKRIKE. Den 19 dennes utkommo i Paris de begge första banden af ett arbete utaf hertigen af Aumale med titeln: , Histoire des princes de Conde pendant les id:e et 17:e sicles. Oafsedt författarens ställning, har det en viss politisk betydelse, att detta verk långt omsider fått utgifvas. Hertigen af Aumale, som för närvarande uppehåller sig på Sicilien; hade redan för, sju år sedan lenmat sitt manuskript till tryckning, och först nu hade de tvenne första banden deraf fått utgifvas. Hertigen har med anledning deraf publicerat följande: det jag framlägger till publikens dom dessa blad, hvilka måbånda redan äro gulnade af tiden, och som jag icke ens bar för ögonen, då jag tecknär dessa rader, anser jag mig böra lemna nåora förklaringar: ty sju år ha förflutit från den dag, då tryckningen af dessa begge band tog början, och det är harmligt för en auktor att icke i rätt tid kunna uppträda för publiken. Men de omständigheter, som föranledt detta långa dröjsmål, äro nogsamt bekanta, och jag vill derföre icke återkomma till dem. Jag har icke skrifvit något företal. och jag skall icke skrifva något, enär jag icke Har. att framställa något nytt system, samt hvarken hyser någon önskan, eller har någon rättighet att sysselsätta läsaren med min person. Ingen partianda har ledt mig, då jag beslöt att begagna de många dokumenter, som den siste Condes godhet bragte i min ego för att beskrifva nåpve af hans tappra förfäders lefnad. Jag har förökt att blifva trogen Montaignes valspråk, och jag tror mig äfven kunna upprepa detsamma: Detta är en sanningsenlig bok. Ätven anser jag mig nu böra uppfylla en tacksamhetspligt i det ögonblick, då jag fortsätter ett arbete, som ett slags nedslagenhet kom mig att afbryta. Jag vill nemligen begagna detta tillfälle för att högt uttrycka min tacksamhet för de begge berömda ad: vokater, hvilka ånyo satte pennan i min band. Trogna det franska advokatståndets ärorika traditioner, hatva Hebert och Dufaure genom sina talanger och sin uthållighet ännu en gång förskaffat rättvisans sak sin triumf. Palermo den 20 Mars 1869. Henri d Orleans. ENGLAND. Från London skrifves den 19 dennes: Nya underrättelser ängåendö Livingstone ha inträffat från två olika håll. Enligt de meddelanden, som engelska krigsskeppet ,Peterel medfört från Mozambiquekanalen til det brittiska Kaffrarien, skulle den berömde resanden hafva i Januari månad inträffat frisk och sund i Zanzibar, för ott derifrån öfver Röda hafvet och Alexandria afresa till England. Deremot har från det franska krigsskeppet Belliqueuse, hvilket den 27 Januari lade till i Zanzibar och nu låg till ankars i Tafelviken, visserligen bekräftats den uppgiften, att Livingstone under första hälften af Januari varit i Zanzibar, men tillika blifvit tillagdt, att han redän hade lemnat denna ort för att anträda sin återresa genom det inre af landet. Troligen äro uppgifterna från det franska krigsskeppet de riktiga. ITALIEN. Under påsken voro icke mindre än 90,000 fremlingar i Rom, och under festligheterna vid jubiltet var trängseln ännu större. Under det en för de romerska klimatförhållandena abnorm köld i förening med ett uthållande regn förhindrade en del af påskhögtidligheterna, hade jubileet att glädja sig åt det vackraste vårväder. Redan det utomordentligt stora antalet af fremlingar gaf den eviga staden ett förändradt utseende. På hufvudgatorna likasom på Monte Pincio, i kyrkorna likasom på restaurationerna var ända till sent på natten mycken trängsel, och man hörde samtal på alla möjliga tungomål. Hotellerna voro öfverfyllda, och för de allraanspråkslösaste bostäder betalades ofantliga priser. Fredagen kom landtfolk i brokiga nationaldrägter i ett långt tåg för att till den helige fadren öfverlemna gåfvor med anledning af hans festdag. Gåfvorna bestodo af vin, olja, spanmål, mjöl, frukter, höns, dufvor, annat fjäderfä, och framför allt: vagnar fulla af blommor. Trängseln i den eviga staden tilltog alltjemt. Lördagen på aftonen inleddes den egentliga festen med briljant eklärering af Peterskyrkan. Den tidiga messan på Söndagen, kl. 5 f. m., hölls af påfven. Den sednare kyrkofesten i Peterskyrkan utmärktes bland annat af den förträffligaste kyrkomusik, och den väldiga domen var icke stor nog för att rymma de tillströmmande folkmassorna. Efter kyrkosestens slut visade sig påfven för folket på S:t Petersplatsen och helsades med länge uthållande rop af: Evviva Pio nono! På aftonen var ett briljant fyrverkeri, och förmiddagen derefter hölls vid Villa Borghese en revy öfver de påfliga trupperna. Festen slutade med en allmän illumination i staden. På den plats, der den blifvande bangården skall uppföras, hade man inrättat konstgjorda trädgårdar, hvilka äfven voro på ett vackert sätt upplysta. Ett telegram från Milano af den 20 dennes meddelar, att man der upptäckt en sammansvärjning af mazzinister. Polisen har påträffat en mängd Orsinibomber och dokumenter med chiflerskrift. Flera.