prestbetyg. Göteborg i Domk. Past-Exp. den 23 April 1569, Påssörs-Embelet. . Riksdagsbref. XXIL. Stockholm den 22 April. Det har blifvit redan förut omtaladt, hurusom i försvarsutskottet väcktes en vacker dag förslag om indelningsverkets aflösning, samt huru detta förslag, till följd af den förseglade sedeln, vann maritet inom utskottet Meningen var dock gen annan, än att från regeringens sida å beräkningar uppgjorda huru en sådan aflösning skulle, ur ekonomisk synpunkt, taga sig ut, samt, i sammanhang härmed, burn en armtorganisation, bygd på den allmänna värnepligtsprincipen, ekulle gestalta sig, i militäriskt och ekonomiskt nseende. — Härom kämpade man, så som bekänt, ganska varmt inom båda kamrarne sistl. Lördagsafton och natt, med den kända utgång, att förslaget förkastades i båda kamrarne, dock med betydliga minoriteter. Hvad man deremot ännn icke känner, det är ätt dö svaga majoriteterna 5eroåde på ganska tillfälliga omständigheter. I andra kammaren bade på jörmiddagen fattats det, efter min åsigt, betänkliga beslut, att de a rusthållen skulle. derest de icke vill in på den na proiongationen på tre år af eras vakanskontrakter, underkastas rotering, med indragning till kronan af deras augmentsräntor. En sådan åtgärd kommer att på det allrarsammaste berörn dessa rusthållshemmans intressen, enär hemman finnas, hvilkas augmentsräntor långt öfverstiga rustningen, hrilka fördelar ingått i hemmanens tärden. Ökulle inlåningsverket aflösas på dessa grunder, komme alltså en mängd rusthållshemman att göra rätt betydliga förluster. Emellertid beslöt andra kammaren, trots hr C. A. Larssons lifliga protester, att Konal. Maj:t skulle berätligås ioretaga den ifrågavarande roteringen, ett beslut, hvilket, såsom jag förut anmärkt, torde varit uti icke ringa mån välladt af önskan att komma åt östgötarne Men dessa hämnades på aftonen. Då nemligen nu fråga uppstod om ,,aflösningen, så röstade östgötarne såsom en man deremot. ehuru varmt än C. A. Larsson rut uttalat sig för indelningsverkets uppvande och försvarndets grundande på solkbeväpning. Detta var anledningen att den omtvistade 37:de punkten i försvarsutskottets betänkande föll, hvarigenom denna utgång, hvilken man velat betrakta såsom en seger åt den militära sidan, får en helt annan betydelse: Det most oväntade var likväl, att det var ganska nära, att punkten blifvit antagen ar förstå kammaren, oaktadt alla dennas utskottsledamöter reserverat sig mot samma punkt. Man har, med anspråk på trovärdighet, anfört, att första kammarens majoritet, om också knapp, var gifven, då underrättelse ankom att andra kammaren ämnade förkasta punkten. Diskussionen uppehölls, och då man derefter förnam utgången af voteringen i andra kammaren, blef samma beslut fattadt äfven af den första, dock mot en betydlig minoritet. Man antog i första stunden, att frågan om försvarsverkets ombildning nu skulle komma att hvila, elter det öde, som vederfarits det Abelinska förslaget. Denna åsigt börjar dock redan förändras, och röster höjas, som uttala, att det är först nu den militära frågan egentligen börjar. Att krigsministern begagnade denna punkt, för att i kammaren införa polemiken om sifferuppgifter och andra data ifrån Schweiz, hvilken under förra året fördes mellan honom och en civil man, har blifvit olika bedömdt. Åtminstone torde hr Abelins vedersakare haft anspråk på att blifvit underrättad om att en sådan polemik skulle förekomma. Anmärknings ärdt var dock, att hr Abein uppläste ett yttrande af den gamle Schweizergeneralen Dufour rörande hr A:s or ganisationsblan, hvilket yttrande, såvidt jag kunde uppfatta detsamma, innehöll ett godkännande af den nya planen. Pet var skada, att ingen talare dervid upplyste, att ingen svensk militär-organisation rönt sådant understöd från framstående utändska militärer, som hr G. M. Stjernsvärds. Han har nemligen fått artiga bref, med beröm till sin plan, från ; general Trochu, general Prim m. fl. Äga sådana artigheter något värde, böra de vil å räknas den ene till godo lika mycket som den andre. Mot detta nu citerade yttrande af general Dufour ställde hr Hedlund ett annat af samme general, hvari denne varnat mot det .,blandningssystem (system mixte) at stamtrupp och beväring, som just utgör grundtanken i hr Abelins förslag. Denna br H:s anmärkning fann sig hr krigsministern befogad att bemöta med den öfverraskande Fantydningen, att om icke zrannlagenheten derifrån hindrade honom, skulle han kunna ädagalägga, att hvad hr Hedlund citerat från general Dufour berott på ett missförstånd eller en ,icke xakt uppgift. Hr Hedlund uppmanade len värde talaren att uttala sin mening, förhindrad af all grannlagenhet, men den örsätliga anspelningen blef oförklarad. mellertid har man på enskild väg erfait, att general Dufour skulle hafva, i ett skildt bref, förnekat det yttrande, som ir Hedlund efter honom förut anfört. ag vet icke om detta är förhållandet, men wad jag vet är, att hr Hedlund icke gjort