Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 3

Det nyliberala partiets centralafdelning nar utfärdat följande adress: Till svenska folket! Det lärer icke kunna förnekas, att i stället för det framåtskridande i alla riktningar, hvilket man väntade såsom en frukt af den efter mångårig kamp genomförda representationsreformen, lösningen af de flesta samhällsfrågor af större och mera omfattande vigt blifvit på det betänkligaste vis fördröjd eller hämmad. Orsakerna härtill äro utan tvifvel många. Att närmare redogöra derför, är här obehöfligt. Det är emellertid ett obestridligt faktum, att de konservativa intressena, så väl inom som utom representationen, för närvarande hafva en alltför stor och för samhällets välfärd skadlig öfvervigt. En politisk reaktion hotar att på ett vådligt sätt förlama, att icke säga, qvåfva den inre utveckling, som är så nödvändig för betryggande af ett litet folks yttre sjelfständighet. Att regeringen i afseende på de stora samhällsfrägorna intagit en afgjordt återhällande ställning, är en känd sak, likasom att hon härutinnan troget understödjes af riksdagens första kammare. Den andra kammaren har icke på sådant sätt verkat för framåtskridandet, som man haft rätt att vänta af en s.k. folkvald församling. Tvärtom har ett mäktigt parti inom sistnämnde kammare, hvilket parti dock företrädesvis vill anses representera folket, i icke ringa min — medvetet eller omedvetet — gått reaktionens ärenden. Under sådana bekymmersamma omständigheter återstår för svenska folket intet annat, än att sjelft taga sina angelägenheter om hand. Det måste först och främst bortlägga den falska föreställning, som hittills åstadkommit så mycket ondt, nemligen att den enskilde medborgaren, upptagen som han är af sina egna angelägenheter, icke har något att skaffa med offentliga ärenden, hvilka han tryggt kan öfverlemna åt ,vederbörandes vård. Det är denna föreställning, som dödat allmänandan och öppnat dörren för reaktionen. En flyktig blick på landets nuvarande vådliga belägenhet — den växande nöden, de ökade skatterna, embetsmannaoch penningeväldets alltmera stegrade inflytande — är tillräcklig för att ådagalägga, hvart ett dylikt föreställningssätt slutligen leder. Den enskilde medborgaren måste derföre begagna sig af alla tillfällen för att erhålla kännesdonr om och deltaga uti offentliga ärenden. Har pör icke genom klandervärd likgiltighet och en sorglöshet, som i längden alltid straffar sig sjelf återhälla sig derifrån. Den kanske dyrbaraste för måänen, svenska folket ärft af sina fåder, är rättig neten att när och hvar som helst församla sig söfverlägga och besluta. Mätte folket framför all ej församma att begagna denna rättighet! Lyckligtvis har i detta hänseende en bättre and på den sista tiden börjat göra sig gällande, hvil ken inger förhoppning om en ljusare framtid Folkmöten hafva på många ställen i landet reda blifvit hållna, vid hvilka man öfverlagt om vigtig fosterländska frågor. Det är till dylika möte svenska medborgare, hvar och en i sin ort, u böra samlas, icke blott för att gifva en bestäm form åt sina önskningar, utan äfven för att öfve enskomma om gemensamma mått och steg, för a med alla lagliga och lofliga medel verka för des: önskningars uppfyllande. 1—— BR —