Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1869, sida 2

iAi —— — Ab, god afton, min dyre laird, svarade advokaten likasom förvånad öfver den unge mannens plötsliga närvaro, — hur tiden ilar, tillade han ännu mera förvånad, sedan han kastat en blick på sitt ur, — jag har suttit här nära en timma och det förefaller mig endast vara fem minuter sedan jag tände ljus; dervid kastade han genom sina blå glasögon en flyktig blick på Fortesquieu för att observera den unge mannens sinnesstämning. — Då man är angenämt sysselsatt, förflyter tiden hastigt, svarade Fortesquieu tankspridd. — Angenämt sysselsatt? utropade Whiteleaf och kastade tidningen på bordet, — likasom skulle kongressförhandlingarne erbjuda något angenämt? Men jag vill vara uppriktig. Jag har läst i tidningen, men fråga mig ej om dess innehåll. Jag hade andra saker i hufvudet, nog vigtiga för att låta mig glömma allt annat. Men ni, min dyre laird, är orsaken att jag läste talen lika så tanklöst som en husmoder handterar sina strumpstickor. — Jag? frågade Fortesquieu likt någon, hvars tankar äfven äro frånvarande. — Ja visst, svarade Whiteleaf förbindligt, — jag tänker så uteslutande på den tillämnade försäljningen af er salig fars egendom, att jag glömmer allt annat. — Går det mig bättre? frågade Fortesquieu uppmärksammare, — jag har åter nyss haft ett långt samtal med min mor, hvaraf framgick, att hon ej är obenägen att ingå på mitt förslag. (Forts.)